Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. III. Bahr-el-Ghazâl- och Eqvatorialprovinserna. Lupton bey och Emin bey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vackra och talrika forskningar, som föregått hans,
är hans resebeskrifning: »I Afrikas hjerta» det
förnämsta geografiska arbete vi ega för kännedomen om
denna del af kontinenten. Hans arbete egnar i
synnerhet flera kapitel af största intresse åt beskrifningen
af seder och vanor hos de olika stammar, som bebo
denna region: nuers, agars, denkas, diurs, bongos,
morus, golos och chirs.
De vigtigaste af dessa stammar äro bongos och
denkas.
Då omkring 1850 männen från Khartum för första
gången kommo till bongos, funno de landet deladt i
små oberoende samhällen, hvilka sins emellan lefde i
fullständig anarki. Det blef dem sålunda lätt att göra
invånarne till sina vasaller och dela deras område,
derstädes upprätta sina seribas och anställa razzior
för att förskaffa sig elfenben och fånga menniskor.
Befolkningen minskades också snart med två
tredjedelar. Hvad som ännu återstår af densamma
grupperar sig kring seribas, kring hvilka den nästan
uteslutande egnar sig åt åkerbruket och i rikt mått
lemnar medel till garnisonernas underhåll.
De underkufvade bongos hafva sin brist på
nötboskap att tacka för sitt jemförelsevis fredliga
förhållande till turkarne, såsom de kalla folket i seribas,
och samma förhållande har varit anledning till det
ringa och svaga motstånd dessa senare mött i
landet. Af husdjur hafva bongos endast getter, hundar
och höns.
Hufvudsakligen åkerbrukare, använda de jordens
alster helt och hållet till eget uppehälle. Män och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
