Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §5. Samhällsklasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klerkerna.
Borgare.
Trälarne.
26 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
höfdes endast storböndernas anslutning till hofmännen,
konungatjänarne, för att ett särskildt stånd skulle skilja
sig från allmogen.
Om dessa hofmän eller tjänstemän tala ej landskaps¬
lagarna, vare sig de äldre eller yngre, synnerligen mycket.
A ena sidan erkändes deras likställdhet med de fria bön¬
derna i afseende på manhelgd.! Å andra sidan skönjas
vissa sträfvanden att värja sig mot deras inflytande. »Län¬
dermannen» åtnjöt visserligen enligt VGL. politiska rättig¬
heter, men i jordatvister ägde bönderna vitsord framför
honom, liksom han före biskopen och biskopen före ko¬
nungen.?
Med kristendomen följde dess förkunnare, klerkerna
eller de »boklärda» männen, och bildade snart en genom
sysselsättning, anseende och ställning från »bönder och
bokarlar» skild klass. Det dröjde dock ganska länge,
innan de i Sverige afsöndrade sig, för öfrigt på ett helt
annat sätt än adeln, ifrån allmogen. Sa linge klerkerna,
biskopen inbegripen, kunde gifta sig och grundlägga egen
familj, gick det ej att bryta ättbanden. Det hade sig
ganska svårt att få klerkernas särskilda forum erkändt
(jfr 8 11). Endast den, som trädde i kloster, lösgjorde
sig fran atten (VGL. I, ÄB, 9; jfr s. 20).
Stadsinvånarne eller borgarne hade ännu icke afsöndrat
sig från allmogen såsom någon särskild klass.
Den fries motsats var trälen. Alla landskapslagarna
omtala träldomen såsom en laglig institution, men under
det att götalagarna äro ganska rika på detaljbestämmelser
i afseende på densamma, omtalas den endast knapphändigt
i svealagarna och på ett sätt, som visar, att den var stadd
på återgång, var uti försvinnande. Trildomen var ur¬
sprungligen ärftlig; till trälar gjordes krigsfångar, och från
!’>(Kunungsman) är sva gilder, sum för var skilt firi frälsan man>,
ÖGL. Dr. 14.
2 VGL. I, JB, 5; I JB, 18; jfr Add. II, 77: »Engin pianosto
man ma nempdaman vere, uten pet se bape met bondenx oe
herezhoéfpinge viliz>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
