Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §7. Hirden. Tjänstemän och län. Krigsväsende - §8. Konungens råd och konungens samtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 8. Rådet. 43
tjänst till häst; dessutom var folket skyldigt att med ko¬
nungen värja landet. Senare nedskrifna lagar behandlade
denna skyldighet, för så vidt den angick sjökrig, under
namnet ledung. Bestämmelserna därom gå tvifvelsutan i
sitt ursprung tillbaka till denna period.! Kustlandskapen
— och på grund af den tidens större vattenfarleder kunde
därtill räknas större delen af södra och mellersta Sverige
— voro skyldiga att utrusta skepp, krigare och roddare
och hade för detta ändamål underkastats särskilda indel¬
ningar i skepp eller skeppslag, hamnor och åror. Kust¬
trakten från Uppland ned till Östergötland kallades af
denna anledning Roden. Mera härom i Andra boken (8 20).
$ 8. Konungens råd och konungens samtal (herredagar).
Litteratur: O. Alin, Bidrag till Svenska rådets historia under
medeltiden I (Ak. afh. 1872). H. Hildebrand, Sveriges Medeltid
Il, s. 51 ff.
Någon gemensam representation för hela riket kände
ej den äldsta svenska författningen till. Det har länge
sedan visats, huru Upplandens allshärjarting icke var
något riksting utan endast ett landsting, liksom allra göta
ting i Västergötland. Riksenheten var så litet erkänd, att
konungen synes ha kommit i åtnjutande åtminstone af vissa
sina rättigheter, endast när han personligen var närvarande
i det landskap, det var fråga om.? Men:när striderna om
kungavalet i midten af 1100-talet upphörde och riksenheten
vunnit seger, visserligen icke den sista eller afgörande,
öfver provinsialismen, finner man också nya organ för den
förra. Utom riksjarlen, utom de nya stånden, framträdde
äfven början till ett slags representation, dels i trängre, dels
i vidare former, till rådet och herredagen.
Kyrkoorganisationen hade ursprungligen måst ansluta
sig till landskapsförfattningen, men under ständiga påtryck¬
ningar från Rom började prästerskapet mer och mer af¬
söndra sig från det världsliga samhället och sluta sig ihop
! Jfr H. Hildebrand, Sveriges Medeltid, I sid. 256 ff.
? Jfr ÖGL., RB.,3: 2 i fråga om böter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
