Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §16. Statsskickets utveckling under unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 16. Statsskickets utveckling under unionstiden. 103
s. å.: den enda urkund där detta valmöte numera finnes om¬
nämndt.! För hertig Kristierns val samlades åter i Stockholm
1499 riksens råd, frälsemän, 10 lagmän (ingen från Öland)
och 9—13 ombud från de olika lagsagorna, samt dessutom
bergsmän och dalkarlar, borgmästare och råd i Stockholm
och »alla andra köpstadsmän» och här blef hertigen under
åberopande af unionsfördragen och 3 kap. konungabalken
i landslagen (som konungssöner äro till, då äro de nist»)
vald till konung efter sin faders död, och detta beslut blef
från burspråket kungjordt för menige man och allmogen,
»hvilket de ock alle fullbordade och samtyckte med ja och
god vilja». Konungen och hans son lofvade att hålla Sve¬
riges inbyggare vid deras lag och rätt, goda gamla sed¬
vänjor, privilegier och Kalmar recess.
Konungamakten. Betydelsefullare blef unionens in¬
flytande på konungamakten. Sedan Margaretas stora planer
misslyckats, blef det vid unionens förnyande i Sverige icke
längre fråga om att stärka utan att försvaga densamma,
och kronan måste slutligen köpas på hårda villkor dels
genom att dela makten med rådet dels genom eftergifter
åt kyrkan och frälset: Rådets hörande eller samtycke
stipulerades sålunda vid de viktigaste angelägenheterna,
såsom utnämningar till riksråd, i afseende på slottslofven,
förläningar och förpantningar af kronans egendom, utnäm¬
ning till viktigare hof- (eller stats-) ämbeten, rikets drätsel
och dess förvaringsrum, mynt- och tullväsende, handels¬
förbud 0. s. v. Konungen måste lofva att ej »förtala» nå¬
gon af sitt råd, att ej lyssna till, om någon af rådet ville
draga sig ifrån de öfriga och ställa sig in hos honom;
rådet hade blifvit domstol i tvister mellan konungen och
hans undersåtar o. s. v. (jfr § 17).
Kristoffer och Kristiern I gåfvo kyrkan utförliga
privilegier; k. Hans stadfäste i allmänna ordalag så väl
hennes som frälsets rättigheter. Och sistnämnde konung
måste äfven göra förödmjukande medgifvanden: t. ex. att
alle »gode män» i hans rike ägde rätt att »undervisa» honom,
! Urkunderna tr. i Dipl. Christ. I, n. 68—72, 77.
Konunga¬
makten delad
med rådet.
Privilegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
