Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §17. Konungens och rikets råd. Herredagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådets sam¬
mansättning
och benämning.
114 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
vara af riddare och svenner »och ej flere». Rådets med¬
lemmar aflade särskild ed till konungen, nämligen 1) att
råda honom det, som de visste vara honom och landet
gagneligt, och ej underlåta det för väld, frändskap eller
vänskap; 2) att styrka honom till all rikets rätt, att han
»må hålla de eder han svurit riket och allmogen honom> samt
själfva lofva att hälla detsamma; 3) att hålla allt det hem¬
ligt, konungen ville ha hemlighållet, och ej yppa något,
som kunde lända honom eller hans rike till skada.!
Det var sålunda konungen, som själf valde sitt råd,
men han skulle välja »inländske» män (enl. konungaeden)
dels bland biskopar och klerker dels bland riddare och
svenner.? Ärkebiskopen innehade första platsen i rådet;
efter hand blef det regel, att äfven alla de öfriga biskoparne
intogos i detsamma. Andra klerker blefvo däremot endast
sällan rådsherrar; de tillhörde då kanikerna och snart utan
undantag de förnämsta bland dessa, de s. k. prelaterna.
Till rådet hörde drotset och marsk, stundom, ehuru nu¬
mera ej alltid, kansleren. Lagmännen tillhörde vanligen,
dock ingalunda utan undantag, rådet. Det i lagen före¬
skrifna antalet iakttogs sällan; inskränkningen var må¬
hända mindre riktad mot konungen än mot aristokratien.
Hvad titeln angår omväxlade från Magnus Erikssons egen
regering venämningen konungens råd med rikets råd eller
konungens och rikets råd? eller alla vara rapgivare. En¬
! Hans Brasks brefbok innehåller en helt annat formulering
af rådseden, som enligt andra anteckningar skulle »brukats af ålder»:
»Jag N. N. beder mig etc., att jag skall vara var nddige herre N. N.
och Sveriges rikes råd huld och tro efter min yttersta makt... och
aldrig annat råda än det jag efter bästa samvet mitt kan tänka riket
nyttigt vara och aldrig vara därmed i råd eller dåd, att någon innan
råds skall mista lif, lemmar eller ära eller varda oskäligen fången,
utan han är därtill lagligen förvunnen. Och hvad som h. N. eller
riksens råd mig befaller med bref eller bud lönligen att hålla eller
i rådsvis sagt varder skall jag hemligt hålla och aldrig någon man
kungöra h. N., dem eller Sveriges rike till skada etc.>. Måhända var
det under den senare riksföreståndartiden denna formulering användes.
2? Några kallelsebref äro ej kända från medeltiden. Under Gustaf
I:s tid intogos nya medlemmar på de stora rådsmötena.
3 Först under riksföreståndartiden mot medeltidens slut blir
rikets råd det allena brukliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
