- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
125

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §18. Förvaltningen. Länen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ 18. Förvaltningen. Länen. 125
för en konungens resa till Norge. Åt drotseten uppdrogs
längre fram ofta att i konungens ställe hålla räfsteting.
Ambetet var emellertid icke alltid tillsatt, synes det.
Under Magnus Erikssons regering förekommer en
konungens högste ombudsman (>officialis regis generalis»).
Af titeln vill det synas, som om denne ämbetsman egent¬
ligen fungerat under konungens frånvaro, sålunda förestått
en interimsregering. Måhända var förhållandet detsamma,
när Bo Jonsson 1369 utnämndes till konungens »väldiga
ämbetsman». Enligt fullmakten för honom skulle han först
och främst vara hofchef (»standa for varom gardh, varom
kost») och hade makt att »rätta ivi hand och hals» öfver
alla, som kunde förbryta sig i konungens gård, efter gårds¬
rätten. Därjämte skulle han råda öfver alla konungens
fogdar och öfver alla ämbetsmän i konungens gård; han
skulle höra fogdars och ämbetsmäns räkenskap och redo¬
göra för dessa inför konungen. Alla konungens »hus»
skulle stå honom öppna och utan hans råd inga fogdar
eller ämbetsmän tillsättas. För all skuld eller skada, hvari
han, hans tjänare eller vänner kunde råka för konungens
skull, skulle denne svara. Ett antal af konungens råd¬
gifvare, bland dem ärkebiskopen, 4 biskopar och marskalken
lofvade att hjälpa Bo Jonsson i ämbetets utöfning till styr¬
kande af konungens och kronans rätt liksom att tillse, att
konungen hölle sin förbindelse till honom.! Några år senare
blef Bo Jonsson drotset; någon fullmakt för honom är dock
icke känd, men i denna egenskap höll han ofta i konungens
ställe räfsteting.
Om marskens eller marskalkens verksamhet är under
1300-talet ingenting kändt. I Danmark var han drotseten
underordnad och skulle vara anförare i krig. Han synes
i Sverige äfven ha bibehållit en del af sina uppdrag som
hoftjänsteman. Marsken hade som tecken på sin värdighet
en staf, drotseten ett litet svärd.?
Margareta tillsatte ej vidare drotset och marsk och
lika litet under många år Erik af Pommern. Bland klago¬
! HSH. XVI, s. 3 efter orig. i Strängnäs.
2 Jfr Rimkr. IJ, 1847 ff.
Högste om¬
budsman.
Marsk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free