Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §18. Förvaltningen. Länen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olika slags län.
130 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
ett slott eller fäste var förenadt med länet, sörja för dess
försvar. Efter hand framträdde tre former af län: län på
räkenskap eller afgift (sådana sades under 1400-talet ligga
till konungens eller kronans »fatabur»); län på tjänst samt
pantelän. I förstnämnda fall hade innehafvaren att redo¬
visa för uppbörd och utgift eller ock erlade han en viss af¬
gift; inventarier på slottet, när ett sådant fanns, tillhörde
då kronan, och manskapet stod i konungens tjänst. I andra
fallet uppbar länsinnehafvaren kronans inkomster mot det
att han vid förefallande behof gjorde tjänst; tjänstskyldig¬
heten brukade dock aldrig vara närmare bestämd. Inven¬
tarierna på slotten, när det var fråga om slottslän, tillhörde
åtminstone till. en stor del innehafvaren;! de anskaffades
af honom, och manskapet stod i hans tjänst. I sistnämnda
fall hade länet åter gifvits som säkerhet mot försträckning
till kronan. Det var då mest afsöndradt, lämnades under
en del af medeltiden ej sällan åt utländingar och kunde,
om panten ej igenlöstes, formligen gå i arf. Inkomsterna
af länet skulle närmast betraktas som ränta på försträck¬
ningen, men kyrkans lag förbjöd ränta såsom ocker, och
man har från 1400-talet beslut på att vid inlösningen de
årliga inkomsterna skulle dragas från hufvudsumman (dock
väl med frånräkning af nödvändiga utgifter).
Bristen på en ordnad förvaltning, svårigheterna att på
annat sätt aflöna ämbetsmännen och behofvet af penningar?
måste å konungamaktens sida tvinga till förlänings¬
väsendets anlitande. Fördelarna af länens innehafvande,
då kontrollen var svag och växlande, voro åter i ögonen
fallande, och frågan om förläningarna, särskildt om tjänste¬
länens förhållande till fateburslänen, vardt följaktligen en
maktfråga mellan regeringen och högadeln, hvars lösning
berodde på den ena eller andra partens styrka för till¬
fillet och ej skedde utan konflikter.3 Under särskilda
! Sten Sture köpte inventarierna på Älfsborg, när Otte Tor¬
björnsson lämnade slottet, Styffe, Bidrag IV, n. 46.
2 Till och med Stockholms stad fick 1504 Gestrikland i förläning
för en fordran med rätt att där hålla egen fogde.
3 En öfversikt af länen vid slutet af 1400-talet är tryckt i HSH.
XVIII, s. 180.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
