Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §18. Förvaltningen. Länen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De små för¬
läningarna.
Län på lifstid.
Feodala be¬
grepp.
132 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
liggande uppdrag), men de liksom frälset i allmänhet nöjde
sig ofta med enstaka härad eller socknar, t. o. m. enskilda
bönder. Man begynte anse en dylik förläning som nöd¬
vändig för sätesgårdens underhåll (särskildt för dagsverkenas
och fodringens skull), och följden blef, att samma län under
en lång följd af år låg icke blott till samma kronans slott
utan äfven till samma enskilda gård.!
Ärftliga län i egentlig mening bortgåfvos icke, såsom
redan är sagdt, men visserligen saknades ej alla hänsyft¬
ningar därtill, ehuru länen egentligen borde varit ställda
på behaglig tid (>»så länge vår nåd tillsäger») eller på re¬
gentens lifstid.2 Sålunda gåfvos län på vissa år, på mot¬
tagarens eller dennes och hans hustrus lifstid och stundom
till och med på vissa år därutöfver för arfvingarna.?
Södra Europas feodalväsen blef sålunda aldrig rådande
i Sverige, men de feodala begreppen behärskade dock det
allmänna föreställningssättet och röjde sig i den privata
uppfattningen af förhållandet mellan länsherren och län¬
tagaren. Utländskt inflytande gjorde sig härvid gällande
men äfven erinringar från det forna hirdväsendet. Länet,
åtminstone slottslänet, mottogs genom handräckning, och
när ett sådant län blef ledigt genom innehafvarens död,
var det ailtid ett ömtåligt spörsmål, huru detsamma skulle
kunna bevaras till »kronans hand», da svennerna i tjänste¬
länen ej stodo i kronans utan i innehafvarens sold.+ All¬
! Så var fallet med Västra härad och S. Vedbo. De lågo under
Eksjö gård i Småland (de yngre Sturarnes) från den ena generationen
till den ändra. — Ansökningarna om län äro synnerligt talrika från
Svante Nilssons tid (jfr Styffe, Bidrag V, på många ställen). 1511
!8/,; ber sålunda Ture Jönsson om Barna härad och Lidköping för att
kunna uppbygga sina brända gårdar. Axel Nilsson [Posse] ber 1505
om Ale hirad, »forty thet loge mek gantzske vell beleyligh>. Jfr i
öfrigt Styffe, anf. arb. s. XVII.
? Sten Sture d. ä. brukade gifva förläningar, »så länge jag rik¬
sens höfvitsman och föreståndare är». Ex. Styffe, IV, n. 29.
3 1457, 1458, 1465 flera exempel på lifstidsförläningar och vissa
ar darutéfver, vanligen »utan afgift».
‘ Upplysande i det fallet är förfaringssättet i fråga om Stege¬
borgs län vid Nils Stures död 1494 (Styffe, Bidrag IV, n. 121),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
