Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §19. Rättskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
drogo de åt andra, vanligen några af rådet, att »sitta för
rätta». Namnet räfsteting började emellertid vid slutet af
1400-talet att komma ur bruk! och ersättas af landsting.
{ Kalmar recess 1483 lofvade emellertid konungen (§ 16),
att räfsteting skulle anställas öfver hela riket, särskildt för
att rannsaka och döma om kronans, kyrkans och ridder¬
skapets gods och ägodelar. De skulle hållas utaf några
»goda män» af rådet, hvarjämte biskopen eller en eller två
prelater i mål, som angingo kyrkan, skulle vara medlem¬
mar af rätten. Enligt konung Hans resolution medgifven
riksdagsbönderna 1499 skulle räfsteting hållas af biskop
och lagman i hvarje lagsaga — således åter en annan
sammansättning af rätten — och skulle utom jordatvister
på dem äfven behandlas klagomål öfver olaga skatter.
Räfstetingen fingo härigenom äfven en politisk uppgift,
som de behöllo långt fram på 1500-talet. I och för rätt¬
skipningen hade i själfva verket en konkurrent till dem
uppvuxit uti rikets råd, som fick allt större betydelse.
Konungens Konungens dom i sitt hof. Till konungen personligen
dom i sitt hof. kunde man af ålder vända sig för att få rätt, och han
dömde väl ursprungligen till den kraft det kunde hafva, d.
v. s. aktningen för domen berodde på den respekt konungen
själf kunde ingifva. Han drog under sin dom särskilda mål
(skeningestadgan o. 1285) eller förbehöll sig domen öfver
vissa personer. Äfven åt denna domsrätt gåfvo lagarna
erkännande. Han hade »högsta dom» öfver alla domare och så
allmogens käromål efter lagen eller efter utletad full sanning
hette det i MELL. (Kon.B., 5). Han ägde »sanning leta;
han må återbryta alla skruksokner och upsokner», hette
det på ett annat ställe (pg.B., 38). Han kunde välja
det lämpligaste förfaringssättet och man ägde i allmänhet
rätt att vädja till honom. Denna konungens dom i hans
hof utöfvades vid sidan af dömandet på räfsteting och var
i själfva verket, tidtals åtminstone, mera betydelsefull.
Man vände sig till honom i hvilket mål som helst, äfven
om det blifvit aldrig så fullständigt afgjordt, och en senare
! Det förekommer enstaka gånger, t. ex. 1493 $/,..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
