Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §22. Städerna och köpstadsmännen - Samhällsklasserna och representationen - §23. Det världsliga frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alsnöstadgan.
162 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
gånger. Därjämte förekom under riksföreståndartiden, att
representanter för köpstäderna ensamma kallades till rads¬
mötena eller infunno sig där på eget initiativ. Siirskildt
var det fallet med det ofvan omtalade menighetens utskott
i Stockholm.
Samhällsklasserna och representationen.
§ 23. Det världsliga frälset.
Litteratur: H. Hildebrand, Sveriges Medeltid II. Tredje boken
kap. 2. Styffe, Bidrag till Sveriges historia I, s. LXXXVI m. fl. st.;
II, s. LX—LXXII; Ill, s. CCXXXV ff.; IV, s. XCV ff. G. Djurklou,
Bidrag till sv. fralsets historia under medeltiden (Hist. Bib]. 1878).
Djurklou, Sv. släkter med sparren öfver ett blad till skéldemirke
(Hist. Tidskr. 1891). Jfr äfven samma förf:s anm. af Schlegel och
Klingspors Den ointroducerade adelns Ättartaflor i Hist. Bibl. 1876.
Till den kungliga hirden hade, enligt den teori, som
i det föregående (s. 44) utvecklats, i midten af 1200-talet
anslutit sig stormännen i rikets olika delar; de voro de
»principes» eller »maiores regni nostriv, som här och hvar
omtalas, och hirdens medlemmar torde man ock ha att
söka i de rikets »förnämsta män» eller högsta herrar, som
lofvade att jamte konungen halla edséreslagarna. Det är
vidare antagligt, att hirden, i analogi med förhållanden i
Danmark och Norge, gjorde vapentjänst till häst. Ett nytt
steg till densammas omdaning togs genom den ryktbara
alsnöstadgan omkr. 1280, som förenade skattefrihet med
hästtjänst. »Vi gifva alla våra män», hette det där, »och
vår broder Benkts och alla deras brytar och landbor och
alla, som på deras gods äro, lediga af all konungslig rätt.
Samma frihet gafs äfven ärkebiskopens och biskoparnes
svenner. »Vi vilja ock», hette det slutligen, »att alla de
män, som tjäna med häst, skola hafva samma frälse, hvem
helst de än tjäna.» Man torde ej få anse, såsom redan är
antydt, att genom detta stadgande vapentjänsten till häst
infördes i Sverige; den torde ha förefunnits redan förut.
Men nu infördes frälse såsom lön för vapentjänsten, må¬
hända med tanke på att dymedelst åt densamma kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
