Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Samhällsklasserna och representationen - §25. Folkförsamlingar. Representationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 25. Folkférsamlingar. Representationen. 177
åtagande och fördelande af en gärd.! Det synes dock
redan nu ha varit lika vanligt, om ej vanligare, att om
gärder underhandla häradsvis, hvarvid sålunda landslagens
bestämmelse ej iakttogs.
Men landstingen fingo under medeltidens sista 50 år
äfven andra, rent politiska uppgifter; just härvid var det,
som vid sidan af regeringens kallelse folkets eget initiativ
gjorde sig gällande och som landstingen sålunda tycktes
återfå sina gamla funktioner, ehuru det ofta var en själf¬
tagen rätt. Till den vid landstingen församlade menig¬
heten aflät regeringen öppna bref, innehållande politiska
upplysningar af större intresse och vikt. På landsting för¬
vissade sig riksföreståndarne om allmogens understöd mot
vedersakare inom rådet eller mot danska konungar; det
var särskildt sistnämnda förhållanden, unionsfrågorna, som
kommo allmogen att på egen hand sammanträda. Skrif¬
velser eller sändebud växlades mellan dessa landsting och
andra kommuner, städer eller landskap med uppmaningar
till gemensamt uppträdande eller närmare förbindelse. Den
gamla landskapssjälfständigheten tycktes lefva upp igen, och Landskaps¬
man hör det egendomliga talet om förbund eller brödra- jälfständighet
4 och landskaps¬
skap mellan olika landskap och kommuner, mellan Stock- férdund.
holms stad t. ex. och Dalarne. Känslan af riksenheten
var ännu i viss mån beslöjad, så snart ögonblicket af en
öfverhängande fara gått öfver eller inflytandet af en stor
personlighet, såsom Engelbrekt och Sten Sture d. ä., upp¬
hört, eller framträdde i formen af landskapsförbund. Striden
för det nationella oberoendet var ju också tidens så godt
som enda samfälda uppgift, men i denna tog allmogen
en hufvudandel, och provinsialismen fick göra sig gällande
icke utan uppmuntran ofvanifrån; man använde det ena
landskapet mot det andra. Det var också under dessa
förhållanden, som de ryktbara bondefrederna ingingos mellan Bondefreder.
! Jfr handlingarna, Styffe, Bidr. V, n. 124 och Hist. Handl. XX,
s. 122. Man känner emellertid ej mycket om tillämpningen af lagens
föreskrift i detta fall. Men den redogörelse för en dylik bevillning,
som lämnas i riksrådets proklamation 1476 (Had. Rimkr. II, s. 289),
häntyder uppenbarligen på landsting, där nämnderna utsågos.
Hildebrand, E. Sv. statsförfattningens hist. utveckling. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
