Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Katolska kyrkan - §26. Den kyrkliga organisationen och prästerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rätten till sak¬
ören.
E. o. bevill¬
ningar.
194 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
inbämtades för frälsets utsträckning till nyförvärfvadt skatte¬
gods, och sålunda är ej möjligheten utesluten, att sådant
varit i kyrkans ägo utan att åtnjuta frälse.
I sammanhang med befrielsen från ordinarie skatt
ställdes i privilegierna befrielsen för kyrkans hjon och
landbor från att till konungen utgöra böter (konungssaker)
eller sakören; dessa skulle i stället af biskopen (stundom
kloster) uppbäras. Såsom redan är nämndt, synas de äldsta
frihetsbrefven närmast afse dessa sakören; de stora frihets¬
brefven medgåfvo biskoparne samma rätt äfven uti edsöres¬
saker; i Kristiern I:s frihetsbref uppräknas »konungs sak,
dulgadråp, danaarf eller edsöre».1 I Kalmar recess ater
hette det ($ 21), att »hvar god man andlig eller världslig
skulle vara konung öfver sin egen landbo utom i de saker,
som konungens ensaker äro i lagen». Äfven böter, som
vid räfstetingen ådömdes kyrkans landbor, brukade till¬
falla biskopen. I praxis rådde emellertid härutinnan stor
osäkerhet att döma af klagomålen ifrån kyrkan, och den
indragning af sakörena, som möjligen skedde 1515, drab¬
bade kyrkan också. I öfrigt uppbar biskopen särskilda
böter af lekmän, när religionens eller kyrkans helgd genom
något deras brott blifvit kränkt, vare sig saken afgjordes
på biskopsting eller allmänt ting.
Hvad e. o. bevillning från hela riket angår, synes
meningen ha varit, att kyrkans landbor äfven däri skulle
deltaga; i skattebevillningsnämnden deltog äfven biskopen,
och i enskilda frihetsbref för kyrkojord nämndes särskildt,
när befrielse gafs från sådan bevillning (generale subsi¬
dium). Under Albrekts regering gåfvos visserligen upprepade
löften att icke pålägga frälsets jord några slags skatter;
Margareta stadfäste dock kyrkans och adelns friheter, så¬
dana de varit före Albrekts tid, och under hennes liksom
under hennes efterträdares regering klagades öfver kyrko¬
landbornas olaga beskattning (så särskildt på kyrkomötet
1412). Kyrkan ansåg sådan beskattning icke såsom någon
! När lifssaker sonades med böter, skulle konung och biskop
dela dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
