Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §31. Det senare konungadömet (1604—1680)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 31. Det senare konungadömet (1604—1680). 251
Det senare konungadömets karakter och verksamhet. Konungadö¬
1594 års reaktion mot Vasakonungadémet, s&dant det pa karakter.
Johan III:s tid urartat, afbröts genom den häftiga striden
mot Sigismund, som tog i anspråk folkets alla krafter och
slutade med de polska Vasarnes utkastande ur Sverige.
Under striden hade en af de parter, som ledt 1594 års
rörelse, dukat under, nämligen rikets råd, och hertig Karl
hade kallat de lägre stånden till hjälp och med dem äfven
vunnit segern. Men att med de ofrälse stånden organisera
framtidens utveckling visade sig omöjligt, och Gustaf Adolf
måste söka försoning med adeln och rådet; först därefter
återtogs på allvar det afbrutna verket att organisera och
lagbinda regeringen, hvarvid prästeståndet egentligen fick
representera de ofrälse intressena. Konungaförsäkringen
af 1611 realiserade till en viss grad programmet från 1594,
adelsprivilegierna af 1612 och 1617 tillfredsställde mer eller
mindre adelsintresset; 1634 års RF., förberedd af Gustaf
Adolfs förvaltningsreformer och i sina grunddrag utarbetad
under hans lifstid, förverkligade önskningarna i fråga om
en fast och lagbunden styrelse. Prästerskapet fick slutligen
1647 uti sina privilegier ett önskemål från 1594 uppfylldt.
Gustaf Adolf lyckades emellertid genom sin person¬
lighets kraft åt konungadömet bevara den stora uppgift, det
återfått genom Gustaf Vasa. Sonsonen var så till vida större
än stamfadern, som han vågade organisera detsamma och
ändå med sin personlighet kunde fylla det.! Reform¬
yrkandena i fråga om styrelsen hade 1594 haft både hertig
Karl och rikets råd till målsmän, men det kom ej till något
samarbete dem emellan. Nu förenade sig de båda rikt- Gustaf Adolfs
ningarna, representerade den ena af konungen, den andra af fonungadöme.
Axel Oxenstierna. Men liksom farfadern och fadern kallade
Gustaf Adolf vidare rikets ständer till medverkan för stats¬
uppgifternas lösande och ingrep äfven i fråga om svenska
riksdagen organiserande och utvecklande, i det fallet likaledes
skridande utöfver hvad företrädarne vågat. Äfven han rätt¬
färdigade till fullo det uttalande Oxenstierna en gång gjorde
! I fråga om Gustaf Adolfs tankar om sin makt såsom »arf¬
konung>, se den föreslagna inledningen till regeringsformen, Odhner,
anf. arb. s. 21 not 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
