Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Förvaltning och rättskipning - §36. Rättskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdrotsens
öfverinseende
öfver rättskip¬
ningen i landet.
Högmålssaker.
ry
5
d
Riksrdtt.
Lagmans- och
hdraasritter.
292 Det nya konungadémet pa landslagens grund (1521—1680).
Riksdrotsen hade från början varit ordförande i Svea
hofrätt. Detta upphäfdes emellertid genom 1660 års addi¬
tament till regeringsformen, och han fick i stället högsta
inseendet öfver rättskipningen i landet samt skulle i revi¬
sionen företräda konungen (Add. 1660 8 5).
För behandlingen af högmålssaker och höga ämbets¬
mäns förbrytelser tillsattes särskilda domstolar. Gällde det
mindre betydande personer, tillsattes i början vanligen en
blandad rätt, tämligen talrik, bestående af några adelsmän
innan och utan råds, borgmästare och rådmän m. fl.; stun¬
dom dömde rikets råd ensamt. Var det fråga om de högst
uppsatta, rikets råd eller arffurstarne, öfverlämnades doms¬
rätten (alltsedan 1529) vanligen åt ständerna. För dylika mål
anordnade 1634 Ars RF.i vissa fall en särskild rikets rätt,"
bestående af alla hofrätterna, rikets råd, tillstädesvarande
landshöfdingar och sex borgmästare under riksdrotsens pre¬
sidium (jfr i öfrigt s. 273, 274 och § 46).
Om rättskipningen i furstendömena samt gref- och
friherrskapen se §§ 34, 41.
De lägre domstolarna på landet, lagmans- och härads¬
rätterna, ledo i sin verksamhet därigenom, att lagmans¬
och häradshöfdingsämbetena betraktades som förläningar
och öfverlämnades åt personer, som på grund af sin ställ¬
ning ej kunde själfva utöfva dessa funktioner utan upp¬
drogo dem åt vikarier, s. k. lagldsare eller andra ännu
mindre kvalificerade, borgare, präster o. s. v. Man kan
som regel uppställa, att från nyare tiden utnämningsrätten
till dessa sysslor tillhörde konungen, äfven om enstaka
undantag förekommo eller yrkanden framställdes på lands¬
lagens efterlefnad. Lagmanstjinsterna voro i allmänhet
anslagna åt riksrådets medlemmar. Hiradsritterna upp¬
drogos under de férsta vasaregenterna stundom till och med
åt kvinnor eller blott pa »behaglig tid» &t innehafvaren.
1649 års riksdagsbeslut bildade i afseende på de senare
! Själfva termen användes dock icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
