Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Förvaltning och rättskipning - §39. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 39. Kyrkan. 305
Det återstod att närmare ordna förhållandet mellan stat och kyrka
stat och kyrka, mellan det andliga och världsliga ståndet ey
inom »Guds församling», såsom det hette på den tidens
teologiska språk. Den kyrkliga uppfattningen, sådan den
efter hand utbildade sig, var ungefär denna.! Fn kristen
öfverhet bör vara kyrkans »beskyddare och fosterfader»
äfvensom »väktare öfver lagens båda taflor», icke såsom
kyrkans hufvud och herre utan såsom församlingens för¬
nämste medlem. I den egenskapen har öfverheten ock att
skydda kyrkan mot all kättersk lära. I egenskap af högsta
borgerliga öfverhet äger konungen visserligen uppsikt öfver
kyrkans styresmän såsom hans undersåtar och bör därför
hafva sitt ord med i fråga om besättande af biskopsplatser
och viktigare kyrkliga ämbeten. Å andra sidan bör det
högsta andliga ståndet ha inspektion öfver öfverheten och
eventuellt straffa och förmana densamma. I fråga om äm¬
betet och andliga saker borde biskop svara endast inför
konung och kyrkomöte, hvilket senare i öfrigt borde vara
högsta instans i alla religionsfrågor, och han borde ostörd
af världslig myndighet få ordna kyrkans inre förhållanden
samt utöfva den andliga domsrätten. Men i tillämpningen
stötte dessa teorier på motstånd. Öfverhetens plikt att
skydda kyrkan, äfven mot kättersk lära, erkändes visser¬
ligen villigt, men därjämte yrkades å statens sida, i syn¬
nerhet som ingen fullständig utskiftning skett af andligt
och världsligt, på dess rätt att kontrollera hela den kyrk¬
liga förvaltningen och på prästerskapets ansvar, liksom
andra ämbetsmän, helst staten äfven ville taga det förra i
anspråk för sina ändamål. Centralisationen på det poli¬
tiska området kunde dessutom ej förlika sig med parti¬
kularismen på det kyrkliga, såsom förhållandena faktiskt
utvecklats. Härur föddes 1600-talets långa strid mellan
»theologi» och »politici», som icke under denna period fann
någon fullständig lösning.
! Jfr biskoparnes utlåtande 1624, Thyselius, Handl. rör. sv.
kyrkans etc. hist. I, s. 95 f.; Rudbeckius, Privilegia quedam docto¬
rum (1636).
Hildebrand, E. Sv. statsforfattningens hist. utveckling. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
