Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §40. Rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 40. Rikets ständer. 317
liga uppgifter, liksom län att styra, bildade först och främst Det furstliga
det furstliga ståndet, voro rikets »förnämsta ledamöter». oe
Hvilken ställning prästerskapet skulle komma att in- Prästerskapet.
taga efter reformationen kunde vara ovisst, äfven sedan
landsprästerna begynt kallas till allmänna möten; de senare
fördes länge ihop med allmogen. Men från 1500-talets
slut, efter den kraftiga insats, som prästerskapet då gjort
i det offentliga lifvet, slöt det sig tillsamman och erkändes
snart af regeringen som ett riksstånd.
Den svenska militärstatens utveckling gaf åt krigs¬
folket, äfven utom adeln, en särskild betydelse, som gjorde
att sedan slutet af 1500-talet det ofrälse krigsbefälet kal- Krigsbefälet.
lades till mötena, men det lyckades aldrig blifva någon
själfständig medlem af rikets ständer utan vardt blott ett
slags bihang till adeln.
Dessa voro de samhällsklasser, hvilkas ombud brukade
kallas till de allmänna mötena. Det furstliga ståndet en¬
ligt 1500-talets begrepp dog emellertid snart ut, och rikets Rikets ständer
ständer kom slutligen att i en ännu trängre mening be-”’7 ”iksdagen.
teckna riksdagens fyra hufvudafdelningar, adel, präster¬
skap, borgerskap och allmoge, de »fyra stadiga pelarna»,
på hvilka »Sveriges rikes regemente hvilade». De torde
också i början på 1600-talet motsvarat samhällets politiskt
myndiga medlemmar. Under århundradets senare hälft
var det ej längre så. Regeringen kallade ej några nya
klasser till mötena, och det började utom de fyra stånden
finnas medborgare, som, utan att kunna räknas till något
af dem, likväl hade anspråk på att gälla som »stånds- Andra stånds¬
personer».! PES
Någon motsats mellan konung och ständer förefanns Konung och —
och förnams icke på länge. De utgjorde tillsamman or- = ffönder.
ganen i den svenska statskroppen, företrädde tillhopa, en¬
ligt Gustaf Adolfs ord, »det konungsliga héga majestiitet»,
Men hufvudet utgjorde konungen; stiinderna voro kronans
»medledamöter och stöd». Förhållandet ordnades från början
! På riksdagarna under 1600-talets senare hälft började man
allt oftare fästa sig vid dem, som ej hörde till något stånd >immediate»>
och därför ville undandraga sig skatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
