Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §41. Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 41. Adeln. 325
Vapentjänsten eller rusttjänsten (jfr sid. 297) var den
skyldighet, som allt framgent ålåg hvarje frälseman. De
första Vasaregenterna lågo i ständig slitning med adeln
om dess fulla effektuerande. Gustaf Vasa genomdref 1526
den stora förändringen, att den skulle utgöras i proportion
till frälsets inkomst, och den bestämdes då till sex rust¬
ningar af hvarje 400 marks ränta eller en för 66?/, mark,
vare sig arfvegods eller förläningar.! Det skedde seder¬
mera upprepade jämkningar, och 1559 sattes på ett råds¬
möte i Vadstena proportionen till en rustning af 150 mark
arfvegodsränta och 100 mark förläningsränta, en anordning
som dock aldrig torde trädt i kraft.?
Under Erik XIV:s regering sökte man komma till en
definitiv reglering. Efter besvärliga underhandlingar och
starkt motstånd å adelns sida genomdrefs den s. k. kon¬
stitutionen i Uppsala 1562 (SRA. II, n. 279) i form af en
utaf adeln utgifven försäkran. Enligt densamma skulle
en rustning göras för hvarje 300 mark arfvegodsränta och
hvarje 200 mark förläningsränta. Uti stället erkändes
formligen den s. k. sdterifriheten, hvilken dock redan
praktiserats förut, och reglerades så, att frälsemannen skulle
vid rusttjänstvärderingen få ha sätesgården oräknad, fri¬
herren på samma sätt två och grefven tre gårdar,? samt
finge frälsemannen under sätesgården lägga närmaste land¬
bogård (»ladugårdsfriheten»). Gick räntan ej upp till 300
mark, fick frälsemannen någon lindring i rustningen, men
det förbjöds uttryckligen två, tre eller flera frälsemän att
förena sig om en karl vare sig till häst eller fot. Däremot
åtnjöt adeln den förmånen att vid värderingen af arfve¬
godsräntan slippa med några få hufvudpersedlar, och vär¬
! Redan 1525 hade vapentjänsten ordnats >efter ett nytt maner»>.
Bestämmelserna äro dock icke fullt tydliga.
2 Åtminstone förklarade sig upplandsadeln ur stånd att full¬
göra en sådan rustning. Af dess eget förslag framgår en rustning
för omkr. 250 % férlinings- och 270 % arfvegodsranta, jfr SRA. I,
s. 661 (Ture Pederssons beräkning).
3 Detta innebar dock icke, att någon finge vara alldeles fri från
vapentjänst. Jfr adelns motivering 1562 (SRA. II, s. 68): »dock där¬
igenom icke kronans tjänst skall förminskas, utan uppå det att hvar
må dess bättre hafva råd att hålla uppe den tjänst han pliktig ar».
Vapentjänst
proportione¬
rad efter in¬
inkomst.
Konstitutionen
i Uppsala
1562.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
