Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §45. Ståndsstriden och den första reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 45. Ståndsstriden och den första reduktionen. 357
tvister, i hvilka den förra envist fasthöll oresonliga an¬
språk. Härtill kommo adelns många andra ekonomiska
och personliga friheter, hvilka inneburo lika många frön
till förargelse eller till tvist.
Den olyckligt otydliga privilegieparagrafen om adelns
patronatsrätt blef en aldrig sinande källa till tvister med
prästerskapet, och så kommo de adliga rättigheterna och an¬
språken på ämbeten, som i viss mån träffade alla ofrälse,
sedan reformerna i undervisningsväsendet framkallat nya
ofrälse ämbetsmannaämnen, och som icke kunde utjämnas
genom regeringens princip att adla alla dugliga ämbetsmän.
Men striden gällde icke endast frälse och ofrälse. Ut¬
gången berodde äfven på andra omständigheter. Riddar¬
husets upprättande hade fastslagit en opposition inom adelns
egna väggar, och privilegieväsendet söndrade städerna in¬
bördes samt inverkade äfven på prästeståndets hållning.
Å ömse sidor rådde ej full endräkt, krafterna voro täm¬
ligen jämnspelta, och under sådana förhållanden blef
konungamakten skiljedomare.
Allmogen hade, såsom ofvan nämndes (s. 354), redan
under Gustaf Adolfs regering börjat sin försvarsstrid med
besvär, som sedermera ständigt återkommo, och fick snart
i präster och borgare talangfulla ledare. Prästerskapet
ryckte fram vid den stora riksdagen 1634 med sina an¬
märkningar mot regeringsformen, i hvilka det bl. a. yrkade
på tillträde till ämbeten för alla »ärliga och skickliga per¬
soner af vår svenska nation» samt på begränsning i lag
mot försäljningen af kronans fasta gods under frälset. Det
var vid förmyndarregeringens början. Tio år senare, vid
dess slut, bröt söndringen öppet ut. Allmogen yrkade på
reduktion eller köpegodsens återställande, liksom på likhet
mellan frälse och skatte i utskrifning och gärder, samt
understöddes af prästerskapet. Svaret blef, som bekant,
bekräftelsen och förbättringen af adelns privilegier.
Vid 1650 års riksdag kom det omsider till den stora
sammanstötningen. I svaren på den första propositionen
berörde visserligen endast borgarne godsens »tillhopahål¬
lande», men präster och borgare beviljade mantalspenningar,
endast för så vidt adeln gjorde det också, präster och all¬
De ofrälse
stånden och
adeln.
1650 års
riksdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
