Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §53. Grundlagarna 1719—4/3 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsord¬
ningen !/,,
1723.
438 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
dels slutligen att skillnad borde göras mellan de »perenna»
och de »temporära» grundlagarna. I sjilfva verket fram¬
trädde en af de inre motsägelserna i statsskicket. Det ir
tydligt, att vederbörande ej tänkt på konungaförsäkringen,
när de 1766 fattade beslutet om grundlagstiftning. Adelns
ståndpunkt, ehuru påverkad af fruktan för dess eget skinn,
var utan tvifvel principiellt riktig, att nämligen, sedan
statsskicket en gång blifvit stadgadt, konungaförsäkringen
ej vidare borde ändras annat än i det allra nödvändigaste
Men någon bestämmelse därom fanns icke; alla prejudikat
talade för motsatsen, och frestelsen att vid fastställandet
af en ny försäkran få under intrycket af ögonblickets stäm¬
ningar tumma på den oryggliga regeringsformen eller till¬
godose enskilda intressen var för stor för att kunna mot¬
stås af Sveriges maktägande ständer. Gustaf III:s för¬
säkran blef under ofvan angifna stämning i vissa delar
ändrad, men tvisten visade hän mot en lösning, som fri¬
hetstidens ständer knappast hunnit till, äfven om de fått
lefva, fastställandet af ett bestämdt formulär för denna
urkund; detta skulle nämligen kommit densamma att för¬
ändra hela sin karakter och beröfvat den dess väsentliga
intresse.
Riksdagsordningen d. 17 okt. 1723. Den ändrade ställ¬
ning, som rikets ständer, samlade till riksdag, numera
intogo, kräfde en annan och vidlyftigare arbetsordning, än
de förut haft, och 1723 års riksdagsordning fyllde i det
hänseendet med sina 25 paragrafer det närmaste behofvet.
Men den innehöll därjämte åtskilliga supplerande bestäm¬
melser till regeringsformen med afseende på ständers makt
och verksamhet. Arbetsordningen för riksdagen blef på
detta sätt en af rikets grundlagar, och ständernas makt
blef därigenom fullständigare reglerad. Som arbetsordning
var den emellertid icke tillräcklig utan måste vid hvarje
riksdag fyllas ut genom särskilda instruktioner för stän¬
dernas utskott, hvilka under rådande förhållanden stundom
blefvo af betydelse äfven för statsskickets kynne; icke
heller innehöll den fullständiga bestämmelser om riksdags¬
mannaval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
