Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
kunde upphöra med sin verksamhet. Administrationens
trådar flyttades in i riksdagsutskotten. När. ständerna
funno lämpligt, öfvertogo de genom särskilda deputationer,
Deputationer Som fungerade mellan riksdagarna,! vissa områden af för¬
mellom ks valtningen, t. ex. organisationen af sjöförsvaret, förvalt¬
agar. i ‘ : .
ningen af landshjalpen, slottsbyggnadsmedlen i Stockholm,
dockbyggnaden i Karlskrona, manufakturfonden 0. s. v.
Stundom uppdrogs åt regeringen att tillsätta en särskild
kommission, men ständerna brukade förbehålla sig att utse
åtminstone första uppsättningen af dess medlemmar. Vid
riksdagen 1766 beslöts dock, att alla dessa ständernas mel¬
lan riksdagar fungerande deputationer skulle upphöra med
undantag af bankofullmäktige.
Försvars- Försvarsverket var föremål för särskild omvårdnad i
verket. sekreta utskottets defensionsdeputation (dessutom i land¬
och sjömilitiedeputationen). Med ett och annat viktigt un¬
dantag var dock ständernas ingripande föga lyckosamt,
särskildt med afseende på det militära befordringsväsendet.
Reglementet för arméens pensionskassa 1757 med sin be¬
stämmelse om ackord (jämte pension) för afgående officer,
nämligen om han toge afsked, icke om han stupade i fält,
var väl ägnadt att »sätta befiilets anda pa fredsfot», och
den af sekr. utskottet framkallade förordningen 1:, 1761
om krigsbragders belönande icke med befordran utan med
gratifikationer eller pensioner, såsom bättre anstående »en
fri nation», visade, hur förryckt uppfattningen blifvit. —
Under varande riksdag fingo därjämte inga kommenderingar
ske, utan att ständernas samtycke inhämtats i rådet.
Vi föras härmed öfver till den tredje och mest intres¬
serande formen för ständernas ingripande i förvaltningen,
Tjänstetillsätt- Nämligen tjdnstetillsdttningarna. Egentligen tillkommo
ningar. dessa K. M:t i sittande råd eller i kabinettet. Men stän¬
derna togo sig rätten att besätta vissa högre ämbeten, an¬
tingen för en eller annan gång eller för all framtid, så¬
som fallet blef med kanslipresidentskapet (fastställdt 1752)
och justitiekanslersämbetet (1766).2 Äfven när de icke
! RF. 1720 $ 47 gaf dem rätt att tillsätta sådana.
? När ständerna 1772 togo sig rätten att tillsätta öfverståt¬
hållare, som enligt en författn. af 1756 skulle utnämnas med råds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
