- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
456

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klagomål
öfver pré¬
judice.
456 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
strängt vite, förlust af innehafvande syssla, af rätten att
brukas i rikets tjänst eller af säte och stämma i riksdagen
förbjöds att omedelbarligen hos ständerna frambära an¬
sökningar om tjänster. Dock förbehöllo de sig 1) att upp¬
rätta lidande; 2) att belöna stora förtjänster; 3) att vid
nya verk föreslå första uppsättningen; samt 4) att rekom¬
mendera sina egna betjänte. Saken borde härmed varit
afgjord, men vid niista riksdag (1760—62) 6fvertriiddes
förordningen på det hiinsynslésaste siitt.! Den blef dock
återupplifvad 1766 och ständerna förnyade ännu en gång
sitt beslut att ej befatta sig med »ackorder, survivancer
och karakterer» för att något bättre hålla det.
Slutligen öppnades genom ständernas rätt enligt RF.
§ 40 att tillse, om någon vid befordringar lidit men, en ’
vid port för inblandning i tjänstetillsättningar. Det blef
vanligt, att de, som vid förslags upprättande eller utnäm¬
ningar ansågo sig förbigångna, vände sig till ständerna
med klagomål öfver préjudice och begäran om upprättelse.
Sådan brukade följa i form af förbättrad »karakter», före¬
skrifter om befordran vid första ledighet eller om bättre
»tur» i jämförelse med andra, antedaterade »turer» och full¬
makter o. s. v.,2 och en faslig förvirring 1 befordrings¬
väsendet uppstod därigenom.? Omsider bestämdes, lika¬
ledes i förordnirgen om lagarnas verkställighet 1766, att
inga privatas klagomål öfver préjudice skulle få andragas hos
ständerna, hvilka dock förbehöllo sig att vid granskningen
af rådsprotokollen göra sina anmärkningar och därvid lägga
den hand, som sakens beskaffenhet fordrade, och en för¬
ändring till det bättre inträdde, äfven om förordningen
icke strikte efterlefdes. Genom detaljerade föreskrifter om
förslags upprättande och de rätta befordringsgrunderna,
som kulminerade i tjänstebetänkandet med dess uppstäl¬
lande af ancienniteten som främsta merit (se § 55), sökte
! Förteckningen på tjänster, bortgifna vid riksdagen 1760—62,
upptager omkr. 42 spalter i Riksdagstidningen.
? De prejudicerade tilldömdes ock stundom ersättning antingen
af den felande myndigheten eller den lycklige medtäflaren.
3 Jfr förordn. ?5/; 1765 om de vid förra riksdagen utnämndes
försämrade tur och upphäfvandet däraf följande riksdag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free