Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §55. Konungamakten 1719—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungahuset.
Riksstyrelsen.
462 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
Konungahuset. Ständerna ägde makt »med K. Maj:ts
behag» utnämna skickliga personer att leda de kungliga
barnens uppfostran och vidtaga förändringar med dem
(RF. 1720 § 3).1 Furstendömen finge icke utdelas, utan
prinsar, lika väl som prinsessor, nöja sig med det anslag i
penningar, som med råds råde och ständernas samtycke
kunde tilläggas dem (KF. 1719—72). När prinsarne hunnit
mogen ålder, skulle de icke undandraga sig att göra riket
nyttig tjänst, tillades i KF. 1751. Prinsar och prinsessor
fingo ej resa utrikes eller träda i äktenskap utan konun¬
gens och ständernas vetskap och samtycke. Skulle någon
rikets synnerliga angelägenhet kräfva detta och ständerna
ej hunne sammanträda, skulle konungen förordna därom
med råds råde (KF. 1751, 1772 8 14). — Frälsejord fick
hvarken konung eller arffurstar köpa (KF. 1751, 1772 8 4).
Konungamaktens befogenhet. Ständerna hade varit an¬
gelägna att med yttersta noggrannhet fastställa de fall, då
konungen förverkade tronen. I öfrigt erkändes han såsom
oansvarig vid sidan af råd och ämbetsmän. Hans all¬
männa uppgift att vara rättens högste vårdare i riket fast¬
ställdes i RF. 8 2 i anslutning till ordalagen i landslagens
konungaed.
Riksstyrelsen. Konungen skulle styra riket »med, sa¬
ledes icke utan, mindre mot riksens rads rade» (RF. § 13).
Huru riksråden tillsattes, se nästa §. Nyssniimnda stad¬
gande utlades vidare så ($ 15), att när ärendena med råds
råde afgjordes, skulle det ske med omröstande, hvarvid
konungen ägde tvenne röster jämte utslagsröst, men blefve
en större olikhet i rösterna, »så antager K. M:t alltid det
rådet, som de flesta af rikets råd förklarat vara nyttigast,
såsom efter all förmodan det säkraste och bästa». Denna
föreskrift gällde justitiesaker och alla viktigare ärenden.
Hvad som därmed menades framgick åter af $ 20, som
uppräknade vissa mål, hvilka konungen på »lägliga stun¬
der» kunde i sitt kabinett afgöra i närvaro af endast tvenne
! Det tvetydiga yttrandet »med K. Maj:ts behag» gjorde 1756
års ständer något besvär. Det bortförklarades såsom en artighetsfras:
K: Maj:ts behag vore alltid att instämma med ständerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
