Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §55. Konungamakten 1719—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Titlar.
Ämbetsmäns
oafsättlighet.
464 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
tjänster, som kunde komma i fråga, liksom om den, som
konungen ville utnämna, men utnämningsrätten tillhörde
den senare ensam, så framt ej befordringen strede mot
regeringsformen samt andra undersåtars välfärd och för¬
tjänst, då votering skulle anställas och konungen eventuellt
utnämna någon annan, mot hvilkens meriter ingenting med
skäl kunde andragas. Till lägre civila tjänster skulle af
kollegier och andra vederbörande, likaledes under ansvar,
förslag upprättas på tre personer; vid regementena skulle
man förhålla sig efter förordn. af d. 6 nov. 1716. Utländ¬
ska män finge icke användas i några beställningar, hvar¬
ken civila eller militära. Vid alla utnämningar skulle
förnämligast! anses personernas erfarenhet och förtjänst
men icke någons förvärfvade höghet. gunst och anseende
samt ingen för ringare stånd eller härkomst förskjutas.
Enligt konungaförsäkringarna ($ 2) skulle ämbetsmännen
vara af den rena evangeliska läran. Undantag gjordes
härifrån 1741 endast för de reformerta. I fråga om präster¬
liga tjänster intogos vidare detaljerade bestämmelser, och
dessa gåfvo i allmänhet icke anledning till några tvister.
Biskopar skulle inom ett förslag på tre utnämnas med råds
råde; det var sålunda ett undantag från den allmänna re¬
geln. Med råds råde utsågos sändebud till främmande
makter och kommissionssekreierare,? och magistratspersoner
i städerna skulle nämnas inom förslaget.
RF. 8 42 inskränkte vidare konungens rätt att utdela
titlar. Han fick med »karakter» endast hugna en och annan,
»hvilkom någon annan varit föredragen», och detta med
råds råde. Likaså kunde den, som tog afsked, hugnas med
förbättring på karakter, dock finge ej detta lända någon
annan till préjudice.?
Ämbetsmännens oafsdttlighet stadgades vidare i ko¬
nungaförsäkringarna. Ingen skulle utan rannsakning och
dom skiljas från det ämbete han förvaltade, lofvade KF.
1719 (§ 8), icke heller mot sin vilja förflyttas, tillade KF.
! RF. 1719 hade här endast.
? Bestämmelsen därom innehölls i kansliordningen.
3 Förordn. ?9/, 1723 om karakterer och subordination gaf när¬
mare bestämmelser i ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
