Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §58. Ståndstvisterna under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 58. Ståndstvisterna under frihetstiden. 507
följde, ! och när ständerna 1771 åter sammanträdde, tycktes
ett afgörande förestå.
Man tog med ifver upp frågan om privilegier för de
ofrälse stånden. Borgmästaren i Lovisa And. Kepplerus
hade redan vid föregående riksdag väckt ett förslag i den
riktningen. Utan att direkte angripa adeln hade han läm
nat en skildring af den rådande lagstiftningen i fråga om
frihet till person och verksamhet, sådan den t. ex. visade
sig i legohjonsstadgan och andra författningar, samt fram
ställt allmänna yrkanden i afseende på utöfvande af nä
ringar, dispositionsrätten öfver jordegendom, statsförmyndar
skapets afskaffande? o. s. v. samt uppställde därpå i 31
paragrafer privilegierna för »rikets frie eller odalstånd,
som är prästerskapet, borgerskapet och bönderna i riket>.
Det blef, om man så vill, en förklaring af medborgerliga
rättigheter, ty konungen fick där lofva, att alla hans under
såtar skulle vara skyddade af lagen och ej af privata
personer, vara fria från allt tvång till person, näring
och egendom samt äga rätt att försörja sig med sitt ar
bete och ingen kallas för lösdrifvare, landstrykare eller
lätting, som ville göra detta; alla arbetare, af hvad stånd
de vore, ägde att med sina husbönder öfverenskomma om
sättet för sin tjänstgöring och njuta samma skydd som dessa,
så att ingen finge fängslas eller till person, ära och egen
dom antastas, utan att vara laga förvunnen; inga skatter
påläggas utan de skattskyldiges fria samtycke på allmän
riksdag; ingen inblandning ske i riksdagsmannaval; hvarje
svensk man, vare sig af adel- eller odalstånd, äga lika
tillträde till statens högre och lägre ämbeten, likaväl som
adelsmän deltogo i stads- och landtmannanäringar; fritt till
träde för hvarje odalman, vare sig präst, borgare eller
bonde, till konungens »person och famille»; alla nesliga
! Själfva protok. tryckt under titeln »Ofrälsemäns sent omsider
tydel. förkunnade öde>. Jfr bl. a. den ryktbara skriften »Den ofrälse
soldaten» med sina starka angrepp mot bördsförmånerna: »>den ad
lige herren födes till världen med fullkomlig merit och skicklighet
samt är i kolten färdig att mottaga öfverbefäl» o. s. v.
2? Det tyckes vara en tyst supposition, heter det på ett ställe,
att folket i allting hvarken kan, vill eller förstår sitt eget basta».
Odalståndens
privilegier.
Kepplerus’
förslag 1770.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
