Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §62. Riksdagens verksamhetsformer 1719—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omröstnin¬
garna i de
ofrälse stån¬
den.
Talmansed.
Talmännens
arfvode.
Represen¬
tationens tal¬
rikhet.
Riksdags¬
mannarätt och
ämbetsmanna¬
plikt.
546 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
hela ståndets vilja detsamma påträngas. Denne skulle icke
blott föra protokollet och biträda talmannen vid hvad som
förekom, att det afhandlades skickligt och ordentligt, utan
äfven göra påminnelser, om någonting försöktes emot grund¬
lagarna jämte samtliga ständernas fri- och rättigheter. Han
aflade ock i öfverensstämmelse därmed en ed efter i ROr
intaget formulär, slutande med att ingenting skulle af ho¬
nom uppsättas, som stred mot rikets frihet och allmänna
välfärd.
Enligt RO. skulle omröstning i de ofrälse stånden ske
efter hufvudtal, men gamla sedvanor voro svåra att utrota.
I prästeståndet röstade man alltjämt i enskilda fall stiftvis.
I borgarståndet följdes en tid vid valen länsindelningen,
och detsamma förblef under hela perioden uti bondeståndet
regeln.
Om de ofrälse riksdagsmännens förhållande till sina
kommittenter se ofvan s. 457 ang. principalatstriden. Det
förekom dock äfven vid senare riksdagar försök att binda
dem vid valmännens uttalade vilja.
Talmännen aflade särskild talmansed efter i RO. (8
10) intaget formulär. De erhöllo arfvoden, som för hvarje
riksdag af ständerna bestämdes.
Den på detta sätt bildade representationen utgjorde en
talrik församling. Af adeln kunde stundom öfver 1,000
personer infinna sig, men antalet växlade mycket under
samma riksdag. Prästeståndet räknade mellan 50 och 60
medlemmar, borgarståndet omkring 80, bondeståndet om¬
kring 150. Sammanlagda antalet kunde sålunda öfver¬
stiga 1,250.
De tre högre ståndens ämbetsmannakarakter väckte
frågan om förhållandet mellan riksdagsmannarätt och äm¬
betsmannaplikt, en fråga, som dock egentligen endast rörde
adeln.! Hufvudmännens eller capita’s rätt att bevista riks¬
dag var den grundsats, som trots åtskilligt motstånd blef
upprätthållen. Särskildt ömtålig blef frågan om adliga
! Jfr härom Malmström, Om ämbetsmännens ställning till riks¬
dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
