Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §62. Riksdagens verksamhetsformer 1719—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urskillnings¬
deputationen.
Ezxpeditions¬
deputationen.
556 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
eller mellan riksdagarna droges från sitt ordinarie forum till
extra domstolar eller kommissioner. Från och med sist¬
nämnda år bemyndigades enskilda medlemmar att i plena
anmäla, om utskottet droge till sig saker, som ej enligt RO.
och instr. hörde till detsamma.! 1756 förbjöds det att göra
tillökningar i tullar, acciser eller andra pålagor och ogillades
formligen dess beslut i mål, som ej enligt RO. och instr.
hörde till dess åtgärd — och dock fanns intet värn mot
dess öfverträdelser. 1760 undergick instruktionen en grund¬
lig omarbetning med upptagande af alla dittills gjorda reser¬
vationer (med tillägg t. ex. i fråga om kungsgårdars för¬
länande), och nu gjordes det första allvarliga angreppet
mot sekretessen; utskottet tvingades att lämna upplysningar
om statsbristen, kronans lån i banken och subsidiemedlen.
Vid 1765 års riksdag förbehöllo sig slutligen stånden i en
ny instruktion (använd äfven 1769) att själfva få besluta i
frågor, som rörde statsverket, riksskulden, bankolån, växel¬
kursen och i allmänhet alla ekonomiska mål. Sekretessen
sönderslets, och SU. afgat utförliga berättelser både om
stats- och bankoverket. Uppmaningen till enskilda med¬
lemmar att i stånden anmäla, om instruktionen öfverträddes,
förnyades, och den hotelsen tillades, att hvarje ledamot,
som försökte till SU. draga ärenden, som ej hörde dit, skulle
förlora säte och stämma därstädes samt riksdagsmannarätt.
Urskillningsdeputationen? (RO. § 15) med landtmar¬
skalken till ordförande skulle företaga alla inkommande
memorial och ansökningar, ståndens enskilda besvär och
K. Maj:ts remisser i enskilda mål, afvisa dem, som icke
hörde till ständernas befattning samt hänvisa öfriga till
vederbörande deputation. Ofver dess utslag kunde besvär
anföras i plena. Dess viktiga uppgift gjorde, att den redan
1748 fick en ständig instruktion, som sedermera 1760 om¬
arbetades på grund af instruktionsdeputationens projekt.
Expeditionsdeputationen (RO. § 20) skulle öfverse och
jämka alla ständernas »slut», innan de i stånden justerades.
Ärendenas mängd gjorde, att den brukade sitta kvar efter
! Medgifvet 1746, om SU. i fr. om rättskipningen öfverskred sin
befogenhet.
2 Instr. °/, 1748, Modée IV, s. 2714; °/,, 1760, ibid. VII, s. 4079.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
