Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §72. Föreningen med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 72. Föreningen med Norge. 667
i vissa delar kom att få karakteren af unionell öfverens
kommelse, ett unionsdokument.
Uti de svenska kommissariernas på norska grundlagen
tecknade förklaring hette det, att densamma blifvit antagen
»med förbehåll af Sveriges rikes ständers konstitutionella
rätt i de delar, som medförde ändring eller jämkningar i
Sveriges rikes regeringsform». De svenska ständerna sam
mankallades af denna anledning till urtima riksdag 1815,
och Kongl. Maj:t afgaf d. 12 april proposition »om de nya
konstitutionella förhållanden, som till följd af föreningen
mellan Sverige och Norge uppkommit», hvarjämte den
norska grundlagen till ständerna öfverlämnades. Som det
för regeringen syntes viktigt att få öfverenskommelsen med
Norge så fort som möjligt godkänd, föreslog den ständerna
att icke företaga några ändringar i själfva regeringsformen
utan att inrymma de nya bestämmelserna i en särskild
urkund, som i Sverige icke skulle äga grundlags karakter.
Så skedde ock. Ehuru den nya lagen i flera stycken
modifierade de svenska grundlagarna, blef den utan
vidare vid samma riksdag antagen att gälla framför de
senares stadganden i motsvarande delar. Lagen antogs
äfven af norska stortinget! och utfärdades d. 6 aug. under
titeln »Riksakt till bestämmande af de genom föreningen
mellan Sverige och Norge uppkomna konstitutionella för
hållanden». Några andra bestämmelser upptogos icke än
de, som ansågos beröra Sveriges grundlagar, hvaraf kom
sig, att icke alla i norska grundlagen inrymda föreskrifter
af unionell art öfvergingo till RA. Som hufvudmaterial
för sina öfverläggningar hade ständerna vidare nämnda
grundlagsparagrafer allena, hvaraf åter kom sig, att RA.
såsom föreningskontrakt blef ofullständig.
I den kungl. propositionen hette det, att till vinnande
af inbördes förtroende och uppriktig vänskap borde vid
bestämmande af de båda folkens »gemensamma rättigheter
en fullkomlig jämlikhet dem emellan upprättas utan af
seende på deras antal eller deras lands storlek. Vid till
fällen af så stor och allmän vikt som utkorandet af ett
nytt konungahus eller af tronföljare, tillsättande af för
! För Norge skulle den gälla som grundlag.
Urtima riks
dagen 1815.
Riksakten °/,
1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
