Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Orienterande reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsgärd åt de rena idéerna, gent emot naturen och däss bild-
ningar står oavhängig som ingen annan. Och utan tvivel var
det just dätta, som gjorde dän systern i så eminent grad till
älsklingen för en tid, som såg sig ur stånd att realisera idéerna
utan genom lösgörande från naturen. Här kunde konstnärns
genius — icke motad och kväst, män svingande hand i hand
med tidens, röra sig fritt över vida rum, lockande fram ur
de stora måtten harmoni och rena linier och dätta rhythmiska
liv, med hvars »frusna musik» han stämde känslorna till
andakt och lyfte mot harmoniens och storhetens värld masken i
gruset. Här kunde han skapa rikedom och prakt utan att pro-
fanera det heliga och utan att offra åt fåfängligheten — med
mäjsel och pänsel i sin tjänst slösa på former och färger —
allt till dän Eviges ära.
Så vardt tämplet — måhända i än högre grad, än fallet
varit i dän orientaliska och klassiska antiken — i dän kristna
medeltidskonsten konsternas brännpunkt och inbegrepp.
Och är vår tanke sann — dän om sambandet mällan konsten
och livet, följer med stringensen av ett logiskt slut, att vi här
mindre än någonsin ha för oss några löjevärda foster av dän
råa slumpen — näj, de mer än vanligt allvarsfulla vittnen, som
bikta oss tidens själ.
Och gäller det som en allmän regel, att konstmonumentet
är ett kul tur monument, af vigt och betydelse som trots någon
präntad pergam entcodex, så gäller dätta i eminent grad om
konstminnena i ett land, hvilket har att framvisa å ena sidan
så sparsamma, å andra så nationelt-originela som vår egen
Höga Nord.
En konstens vildvuxna dotter, hvars dystra fägring i armods
drägt intet lockande haft för hopen, som dragés blott av glim-
rande ytas stora låter — och för däm, som skriva konstens
annaler, in i de sista decennier varit en saga, ville jag här föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
