Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Deskriptiv del - β) Ornamentik: Analys, Stilar och typer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
fara — och prov på, hur man stupat i dän, giver konstens historia
i mängd — att vid inarbetandet av högre, konkretare livsformer
i de mera skematiska, hvilka ornamentet, om sin bestämmelse
troget, kräver som det fundamentala och väsentliga — förläna
dätta innehållsrikare moment en självständighet, som påtrycker
ornamentet i däss helhet prägeln av ett mekaniskt aggregat.
Dänna stötesten har man här på ett lyckligt sätt undgått, tack
vare ett ömsesidigt tillmötesgående hos de kombinerade ele-
menten. Rankvindlingen bredde liksom självmant ramen åt
dän inskjutna tavlan; och hvad ämnet vidgår i tavlan själv, var
väl intet lyckligare i dänna trolska värld bland ormar och drak-
ar än dän store drakedödarens egen fantastiska saga. Här kan
det omgivande ornamentmotivet på det mäst osökta och levande
sätt spela in i fabeln själv, och skilderierna äro som några plöts-
ligen frambesvurna syner, däm åskådaren gått och anat bortom
dätta mystiskt slutna, spelande hölje För ett mindre känsligt
sinne går det naturligen att med dänna kombinationsidé som motor
införliva på ett liknande sätt hvarjehanda omotiveradt småkram,
som blott förfuskar det hela. Även härpå gives något enstaka
prov; män om det stora flertalet gäller dän iakttagelsen, att det
iigurala staffaget inarbetats till ett samliv med det hela, som
dän utvecklade konstens mera medvetna harmonisträvan kunde
avundas.
Ja, ännu mindes man godt guldets och drakedödarens saga
— dän hedniska germanismens djuptragiska variation av det
gamla temat om »skuld och straff» och det härligas förgänglig
-
het, livets »vanitatum vanitas» — än stod för minnet så grann t
dänna gamla historia med öden och skepnader, att kristendom-
en icke mäktat skjuta emällan sitt eget synonyma material. Man
väntade väl bland bilder å ett kristet tämpel hällre än en Faf-
ner’s bane en St. Michael äller St. Georg äller någon annan
av de hjältar i legio, som dragit blankt — icke mot hedna-
mytens demoner, män mot dänne »draco magnus, serpens an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
