Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den modärna samhällsomdaningen - 2. Teknikens utvecklingsperioder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaraf de för sina speciella tillvaroförhållanden haft största
behofvet. Djuren äro icke värktygslösa och djurriket saknar
ingalunda teknik; men vi äro vana att kalla djurets värktyg
för »organer», därför att de äro delar af djuret själft.
Dettas kropp har delvis stelnat till värktyg, hvilkas
ändamålsenlighet och effektivitet ofta väcka vår beundran.
Äfven människan har yttre organer, men de äro icke
ytterligt differentierade för någon alldeles speciell
användning. De hafva stannat på ett tidigare stadium af
utveckling och hafva i följd däraf bibehållit en relativt
mångsidig användbarhet, men äro på samma gång af
naturen föga ändamålsenliga som speciella vapen och
värktyg betraktade. Människan har hvarken tänder, klor
eller päls, klätter-, gång- eller springvärktyg, syn-, lukt-
eller hörselorganer af sådan högt uppdrifven specifik
användbarhet, som vi finna öfver allt bland de högre djuren.
Hon har löst värktygsproblemet enligt en helt annan, i
naturen alldeles ny princip. I samband med förvärfvandet
af sin upprätta kroppsställning och gång förvandlade
människan sin hjärna och sina händer till organer för
värktygstillvärkning och värktygsanvändning. Hjärna och
hand hafva hos människan blifvit sanna universalvärktyg,
d. v. s. värktyg af högsta fullkomlighet för en bokstafligen
oändlig mångfald af användningar. Bland dessa intages
ett bland de mest framstående rummen af främmande
naturföremåls omformande till värktyg och nyttigheter,
med andra ord: af teknisk värksamhet. De speciella värktyg
hon behöfver, tillvärkar människan icke af sina egna
kroppsdelar utan af främmande materia — af sten, ben, horn,
trä, metall, lera, o. s. v. Hennes teknik är icke grundad
på omedveten själfanpassning, såsom det mesta af djurens
teknik, utan på medveten tillpassning af naturföremål —
på naturbehärskning, herravälde öfver naturkrafterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
