Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den modärna samhällsomdaningen - 9. Den demokratiska individualismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domar allt jämt hopas hos dem, som minst behöfva en
förbättrad privatekonomi, under det att fattigdomens
omfång och elände allt för långsamt minskas. Dessa äro
oekonomiska och kulturvidriga drag hos vårt
produktionssystem — hvilka förtjänster detta än i öfrigt må uppvisa.
Kritiken af förvärfsindividualismen och föraningen om,
att absolut oreglerad konkurrens och oinskränkt
privategendom icke äro elementer i ett moget modärnt
produktionssätt, höra otvifvelaktigt till socialismens
betydelsefullaste bidrag till samtidens socialvetenskapliga tänkande.
Med socialismens hithörande falska konsekvensmakeri kunna
vi icke här uppehålla oss. Däremot måste vi till slut ägna
ett ögonblicks uppmärksamhet åt de tvångstendenser, som
skarpt framträda inom den modärna arbetarerörelsen, inom
fackföreningar och socialdemokratiska organisationer, och
tyckas jäfva att den är individualistisk, om också ej att
den är demokratisk.
De som förklara, att fackföreningstvånget strider mot
näringsfrihetens princip, glömma att organisationsfriheten,
som med nödvändighet innesluter friheten att reglera
förvärfskonkurrensen, har visat sig vara en vital del af
näringsfrihetens princip samt att all fri organisation innebär tvång,
d. v. s. frivilligt tvång i syfte att vinna lindring i ett annat
slags, ofrivilligt lidet, tvång. Lönarbetaren minskar sin
ofrihet gentemot arbetsgifvaren genom att i en fackförening
afstå från en del af sin frihet gentemot kamraterna, och
resultatet är i typiska fall ett högst afsevärdt plus af
ekonomisk frihet — indirekt t. o. m. för de utanför stående,
oorganiserade, vid tillfälle kanske som »sträjkbrytare»
uppträdande kamraterna. Att modärna lönarbetare, trots en
stark ekonomisk individualism, hafva tålamod med nya
former af ekonomiskt tvång, kan ej vara öfverraskande för
den, som gjort sig underrättad om arten och omfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
