Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vår tids samhällsforskning - 1. Samhällsforskningens betydelse i vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under bibehållande af öfverraskande många primitiva
drag och en utomordentligt stor variationsförmåga, har
människans kropp fått den speciella afpassning, som var
ett villkor för och en följd af hjärnans utveckling utöfver
alla i djurriket förekommande mått. Människans
utveckling har alltid i första rummet varit hjärnutveckling och
nervutveckling och måste fortfarande vara det. Hennes
utvecklingsförmåga på detta område synes vara obegränsad
— d. v. s. synes vara den form, uti hvilken lifvet på vårt
världsklot samlat alla sina högsta möjligheter och hållit
sig vägen öppen för en ändlöst stigande utveckling, under
det att otaliga andra utvecklingslinjer ledt till stagnation
och undergång. Människan är själsdjuret, som har lefvat
med under hundratusenåriga geologiska förändringar, hvilka
utrotat oräkneliga djurtyper i följd af deras otillräckliga
fysiska variabilitet och deras brist på en intelligens, hvars
styrka och utvecklingsförmåga voro alla de växlande
formerna af kampen för tillvaron vuxna.
Människans själsutveckling har börjat längst ned i
naturlifvets dunkel, men leder ut ur detta, in i ett särskildt
gebit af tillvaro, ett speciellt andligt och mänskligt område.
Till detta hör det sociala människolifvet.
Vår andliga utveckling började visserligen uti kampen
för tillvaron mot lefvande och liflösa naturföreteelser.
Medmänniskan har dock så långt vi kunna ana oss tillbaks
i tiden varit en långt farligare fiende för människan än
något rofdjur eller någon farsot eller klimatrevolution.
Samtidigt har medmänniskan, genom det mer eller mindre
fredliga och ordnade sociala lifvet, varit en hufvudkälla
till det mänskliga själslifvets allt rikare flöde. I kampen
mot och samlifvet med medmänniskor af samma eller
främmande ras eller stam har människan förvärfvat detta
i ordens egentliga mening mer än naturliga mått af själs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
