Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 3. Statens allmänna psykiska nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staten har hittills bevisligen i det ofantliga flertalet
fall varit nödvändig och är det fortfarande på grund af vissa,
föränderliga egendomligheter i människosjälens, särskildt
viljans, beskaffenhet. Staten har varit och är en psykisk
nödvändighet — men med all sannolikhet ingen absolut
sådan, utan blott en historisk, en i tiden framträdande,
kanske icke fullt universellt framträdande, och i tiden åter
försvinnande nödvändighet. Staten är ett nödvändigt steg
i människosjälens utveckling, ungefär på samma sätt som
myten är det. Hvad vi veta om myternas förekomst hos
alla folk och öm deras universella tendens att försvinna,
då tänkande och vetande nå en viss mognad, tvingar oss
att beteckna mytbildningen som ett på vissa
utvecklingsstadier nödvändigt, men icke evigt, drag hos
människointelligensen. Liknande iakttagelser föranleda oss att
betrakta staten som ett på vissa utvecklingsstadier
nödvändigt, men kanske icke lika universellt nödvändigt och
i hvarje fall icke evigt, drag hos människoviljan.
Alla sociala teoretiker hvilka, i likhet med Aristoteles,
förbise den afgörande skillnaden mellan stat och samhälle,
förledas till uppfattningen, att staten är absolut oskiljaktig
från människonaturen, därför att samhället utan tvifvel är
något, som icke låter sig borttänkas från människans väsen.
I och genom samhällslifvet har människan blifvit människa,
d. v. s. den enda från den medvetna naturen, djurriket,
differentierade förnuftsvarelsen på denna planet. Hennes
människovardande har väsentligen varit stigande
samhällsutveckling. Om jorden någonsin skulle bli bebodd af
människoättlingar, som absolut saknade samhällslif, skulle
dessa isoleradt lefvande väsen lika litet kunna kallas för
människor, som vi människor utan vidare kunna kallas för
djur. De skulle i psykiskt afseende lika väsentligt skilja
sig från oss. som vi skilja oss från djuren. Med sannolik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
