Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 7. Staten som kulturens skyddare och främjare - 8. Staten och den förestående rättsomhvälfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
individuella friheten, sedan denna kommit i fara just genom
den »enskilda företagsamhetens» nya jätteformer.
Den från det 19:de århundradets midt välbekanta
argumenteringen om »frihet» och »statstvång», om
»själfhjälp» och »statshjälp», om »enskild företagsamhet» och
»statsförmyndareskap» blir i våra dagar allt mer ett bevis
på tanklöshet och okunnighet eller en oförnuftig
partiskhet för ett föråldradt socialt tillstånd. Om de rätta
gränserna för statsvärksamheten i en gifven period och ett
gifvet land kunna blott socialt förnuft och social erfarenhet
undervisa oss. Ju mer det sociala förnuftet mognar, dess
mindre brännande blir problemet. Staten blir allt mindre
stat, d. v. s. allt mindre en yttre tvångsmakt, i den mån
som det hos individen befästar sig ett inre tvång att
handla enligt högsta sociala principer, d. v. s. i den mån
som individens sociala vilja mognar.
8.
Staten och den förestående rättsomhvälfningen.
Statens första uppgift som kulturfrämjare är att i
hvarje period af samhällets och kulturens utveckling
gestalta rättsordningen samt maktutöfningen inom
nationen och gentemot främmande nationer på ett mot det
uppnådda sociala och kulturella utvecklingsstadiet svarande
sätt. Staten måste i första rummet vara kulturfrämjare i
den meningen, att den sörjer för tidsenliga framsteg på
de kulturområden, som staten med nödighet monopoliserar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
