Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 8. Staten och den förestående rättsomhvälfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I många fall, särskildt bland åtskilliga af de historiskt
bildade, uppfattas den sociala utvecklingens nödvändiga
kontinuitet på ett sådant sätt, att just de allra nödvändigaste
reformerna förklaras vara de allra orimligaste och
fördärfligaste.
Vi stöta här på en det sociala förnuftets synbarligen
oundvikliga begränsning hos de egendomsbesittande
samhällsklasserna, de må nu vara bildade eller obildade.
Kanske det blott är hos de egendomslösa, som det sociala
förnuftet kan spontant höja sig öfver denna grofva
materialism och formalism. Om detta är fallet, måste de
egendomslösa och kroppsarbetande samhällsklasserna uppfattas
såsom den förestående rättsomhvälfningens egentliga bärare
och de besittande klasserna såsom bärarne af det
motstånd, som måste öfvervinnas vid detta kulturframsteg.
Det kan då icke bli tal om att staten i samhällsfredens
och kulturframstegets intresse måste likmässigt skydda och
främja alla klasser i deras uppfattning af rätten, allmänt
väl och samhällets reformbehof. Dylikt vore under de
gifna förutsättningarna fullkomlig omening.
Problemet tillstädjer blott en lösning. Samhällsklasserna
med den högre utvecklingsformen af det sociala förnuftet
måste utöfva det afgörande inflytandet i staten — framför
allt under den förestående kristiden. Hvarken
förmögenhetens eller inkomstens storlek eller den ekonomiska eller
kulturella fackdugligheten kan få afgöra, hvarest den
politiska makten skall ligga, ty mänskligheten vet af dyrköpt
erfarenhet, att de icke i minsta mån garantera, att en
person eller samhällsklass är besjälad af en social vilja,
som harmonierar med de förestående, oundvikliga
förändringarna i egendomens och samlefnadens organisation.
Så vidt samhällsforskningen hittills låtit oss skönja,
uppstår den nya, tidsenliga riktningen af social vilja först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
