Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 10. Staten och det högre kulturlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förutsatt att statens egen organisation städse
underkastades den tidsenliga ombildningen, är medborgarnes
berättigade och nödvändiga tanke- och handlingsfrihet i vår
tid otvifvelaktigt förenlig med en ofantlig omfattning af
statsvärksamheten på de områden, där denna konkurrerar
med enskild företagsamhet eller slutligen undantränger
denna. Detta bevisas af statens framgångsrika
företagsledarevärksamhet på kommunikationsväsendets område —
landsvägar, kanaler, järnvägar, post, telegraf o. s. v. — samt
i vissa fall äfven på skogs- och bärgsbrukets, på
bankoch försäkringsväsendets samt på en del
fabrikationsområden. Statskommunernas värksamhet som ägare och
förvaltare af spårvägar, vatten-, gas- och elektricitetsvärk,
sjukhus m. m. pekar i samma riktning.
Erfarenheten gör det öfver hufvud sannolikt, att
stats-och kommunalvärksamheten skall i de modärna staterna
utbreda sig mer och mer just på det ekonomiska området.
Utan tyngande pålagor erhållas härigenom medlen för
statens och kommunernas tilltagande kulturella värksamhet.
Hvad beträffar den härmed förknippade inskränkningen
af den enskilda ekonomiska företagsamheten, kunna vi
däri icke se en kulturell förlust, om det visar sig, att den
ekonomiska produktionsvärksamheten inom nationen på
detta sätt blir minst lika effektiv, billig och sundt
progressiv som under den rena privatföretagsamhetens regim.
I allmänhet har en förhärskande förvärfsdrift visat sig vara
en farlig fiende till högre kulturintressen och
samhällsanda. Den som sträfvar blott efter abstrakt vinst, ren
pänningfördel, intresserar sig icke nödvändigtvis för
kultur- och samhällsvärdet af de varor eller förrättningar,
med hvilka han sysslar. Hans ekonomiska mål blir i
regel enskild rikedom och lyx; och han blir lätt okänslig
både för den privata och den offentliga fattigdomen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
