Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den rätta beskattningen och socialreformen - 2. Finansväsendet och folkhushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senares bekostnad. Detta vore dock en alldeles falsk
föreställning, äfven om pålagsväsendet utgjorde det enda
ekonomiska bandet mellan stat och folkhushåll. Man får
nämligen icke föreställa sig att folkhushållet, utan att
underhålla statsvärksamheten, kunde uppvisa samma
produktion och produktionsförmåga som nu. Om det låter
bevisa sig att, då statsvärksamheten bortfölle, produktion
och produktionsförmåga minskades långt mer än som
motsvarar kostnaderna för statsvärksamheten, är det ju
orimligt att betrakta dessa kostnader som ekonomiskt
oproduktiva för folkhushållet. De äro kostnader, jämförliga
med alla andra kostnader, som folkhushållet måste
samtycka till, om det önskar åtnjuta den behoftillfredsställelse
och värksamhetsfrihet, som det nu tillförsäkrar sig. I det
att medel öfverflyttats från folkhushållets till statshushållets
förfogande, hafva de icke upphört att ekonomiskt gagna
folkhushållet, ty folkhushåll och statshushåll stå i den
intimaste ekonomiska växelvärkan med hvarandra.
En undersökning af statsuppgifternas väsen
ådagalägger, att folkhushållet, om det ej vill sjunka ned på en
lägre ekonomisk nivå och kulturnivå, omöjligt kan spara
sig ekonomiska offer genom att upphöra att offra medel för
statsvärksamhetens underhållande. Därmed skall naturligtvis
ingalunda påstås, att hvarje existerande art af
statsvärksamhet är berättigad eller belastar folkhushållet på det
ekonomiskt riktiga sättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
