Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den socialpolitiska principen för beskattningen - 2. Den modärna ekonomiska rättsordningen samt finanspolitiken och socialpolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALPOLITISKA PRINCIPEN FÖR BESKATTNINGEN 62
Det ligger sålunda obestridligt i den ekonomiska
rättsordningens och det ekonomiska samhällslifvets natur,
att finanspolitiska åtgärder kunna hafva djupgående
socialpolitiska värkningar, utan att därför upphöra att vara
finanspolitiskt effektiva. En finanspolitisk lag behöfver
icke vara sämre såsom medel att bringa finansinkomster,
därför att den samtidigt är ett godt, tidsenligt medel
att framkalla vissa önskvärda socialpolitiska värkningar.
A andra sidan får icke förbises, att hvarje
finanspolitisk lag, som afser att bringa finansinkomster, i grunden
aldrig kan hafva blott detta syfte. Att stat och kommun
erhålla inkomster är ju icke själfändamål, utan endast
medel att sätta stat och kommun i stånd att utöfva vissa
sociala värkningar. Ofta utgår man också från dessa
senare, då man föreslår en lag om ny eller utvidgad
beskattning. Eftersom staten, t. ex., måste öka sin
krigsmakt eller fördubbla utgifterna för undervisningsväsendet,
föreslås en viss ny statsskatt, t. ex. en progressiv
inkomstskatt eller en ökad arfsskatt. Denna framträder då såsom
medel för det gifna sociala ändamålet, hvilket ena gången
kan vara ett socialpolitiskt ändamål, om det andra gången
är ett militäriskt eller statspolitiskt eller annat. En
socialpolitik, som fordrar nya, dyrbara statliga och kommunala
institutioner, kan framkalla en ny skattelag för fyllandet
af det finansiella inkomstbehofvet.
Detta argument kullkastas icke utan snarare
förstärkes genom invändningen, att finansinkomsterna ur
användningssynpunkten måste betraktas såsom en odelbar
massa, och att man därför egentligen icke kan tala om,
att en viss skatt användes för ett visst ändamål — annat
än då dylikt undantagsvis är uttryckligen föreskrifvet i
lagen. För oss gäller det blott att framhålla, att
finanspolitiken och beskattningen såsom sådana ytterst ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
