Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den socialpolitiska principen för beskattningen - 8. Den socialpolitiska finansreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALPOLITISKA PRINCIPEN FÖR BESKATTNINGEN IOO
Det framhålles stundom, att en förmögenhetsskatt,
som träffar personer, hvilka äfven betala inkomstskatt,
ofta innebär en dubbelbeskattning — i det att den
skattepliktiga förmögenheten kanske intet annat är än en
kapi-taliserad del af tidigare inkomster, för hvilken skatt redan
betalats. Om lagstiftaren är medveten om att en dylik
dubbelbeskattning föreligger och ser till, att det totala
skattetrycket ej blir större än afsikten är, behöfver
beskattningen ej vara dålig, därför att den är en
dubbelbeskattning. I sig själft är detta begrepp finanspolitiskt
färglöst. För att åstadkomma en önskad, noga beräknad
merbelastning af de rika, kan en dubbelbeskattning stundom
vara det tjänligaste medlet.
Af väsentligt annan finans- och socialpolitisk karaktär
än inkomst- och förmögenhetsskatt, är emellertid
arfsskatten.
Den obegränsade rätten att lämna och mottaga
arf är en alldeles egendomlig utväxt på den obegränsade
rätten att förvärfva inkomst och disponera öfver
förmögenhet och står i själfva värket i ett tämligen löst
förhållande till denna senare.
Att mottaga ett arf är något helt annat än att
genom det ena eller andra slaget af ekonomisk
värksamhet förvärfva en inkomst. Äfven om en jord- eller
kapitalägare inskränker sin ekonomiska värksamhet till
att hyra eller låna ut sin egendom, så har han dock
personligen ingripit i den nationalekonomiska
produktionsprocessen och genom detta ingripande delvis bestämt
storleken af sin inkomst. Arftagandet är däremot alls
ingen ekonomisk produktionshandling. Det innebär
åtnjutandet af en ekonomisk fördel, utan att därmed
behöfva vara förknippad den allra ringaste prestation af
ekonomisk eller annan art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
