Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Arbetsaftalets frihet - 1. Arbetsaftalet som »social fråga»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSAFTALETS FRIHET
10
ogynnsamma aftalsvillkor. Han låter sig icke längre
stämplas såsom »lägre» människa, blott därför att han utför
lägre ekonomiska funktioner och har häremot svarande
karga materiella lefnadsvillkor. Han nöjer sig därför icke
med mindre än full politisk demokratism, full rättslig
likställighet och en ekonomisk och social ställning, som
gör det honom möjligt att effektivt förhandla med
arbetsgifvaren icke blott om lönen och arbetstiden, utan
äfven om samtliga de fysiska och moraliska
arbetsförhållandena. Väl vetande, att den isoleradt kontraherande
arbetaren under modärna förhållanden är vanmäktig,
fordrar han icke blott föreningsrätt, utan äfven dennas
till-lämpning i praktiken genom kollektiva aftal, uti hvilka
arbetarnes förtroendemän utan förbehåll behandlas såsom
deras fullmäktiga ombud.
Fackföreningsrörelsen och kollektiva aftal uppfattas
inom arbetarerörelsen dock ingalunda som universalmedel.
Erfarenheten har visat, att stora lager af den modärna
arbetareklassen — framför allt minderåriga, kvinnor och
hemindustriens arbetare — äro oförmögna att genom
fackföreningar skydda sina ekonomiska intressen gentemot
arbetsgifvarne. För dessa arbetarklasser fordrar den
modärne arbetarepolitikern en skyddslagstiftning med
maximalarbetsdag för minderåriga och kvinnor och legal
reglering af arbetsförhållandena i hygieniskt afseende o. s. v.
En stadig utveckling af denna lagstiftning betraktas som
nödvändig, för att det industriella barn-, kvinno- och
hemarbetet ej skall stå som ett oöfverstigligt hinder i
vägen för arbetarefamiljens uppstigande till högre
ekonomisk, sedlig och kulturell lefnadshållning.
Utan att besitta ett afsevärdt politiskt inflytande
kan arbetaren icke nära ett grundadt hopp om
lagstiftningens utveckling i den riktning, som arbetareklassens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
