Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Samhället, hushållningen och kulturen - 1. Värdesättningen af lifvet och människomaterialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET, HUSHÅLLNINGEN OCH KULTUREN 38
förre fick lifvet det slags värde, som han menade att
det öfver hufvud borde ha. För den senare hade det
lif han lefde, som slaf eller lifegen eller lönarbetare, ett
slags värde, ofta ett med negativa elementer starkt
bemängdt värde; under det att lifvet, sådant det enligt
hans mening borde vara, tillhörde en helt annan, en
högre värdeklass.
Herreklassen blef monistisk, tjänareklassen dualistisk
i sin värdesättning af lifvet. Den antika, grekisk-romerska
världen ger oss här det tydligaste exemplet. Den
antika herreklassen bejakar lifvet sådant det är, med
slafveriet, och drömmer icke om något högre lif än den
kultur, som är grundad på slafveriet. För slaf klassen
är lifvets värde så långt under nollpunkten, så starkt
negativt, att den drifves till uppror och börjar drömma
både om en bättre art af lif här på jorden (det
tusenåriga riket) och om en bättre art af lif efter jordelifvet
(den eviga saligheten).
Eftersom individen aldrig är absolut klassbunden i
sitt själslif, är det icke öfverraskande att stundom finna
enskilda medlemmar af de tvänne klasserna omfatta den
motsatta klassens lifsåskådning.
Kristendomens seger innebär att den antika världens
gamla herrereligioner och nya slafreligioner sönderfalla
och delvis förenas i ett nytt religiöst system, som ger
de senares lifsvärde-dualism en dominerande plats, men
dock alls icke gör det omöjligt för herreklassens
uppfattning af lifvets värde att fortfarande bestämma
samhällslifvets organisation.
Kristendomen, i hvilken Jesu-etiken blott är ett af
många stridiga elementer, bekämpar icke slafveri eller
annan ekonomisk och social ofrihet. Det vill säga, att
det för den kristet religiösa och etiska känslan alls icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
