Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Samhället, hushållningen och kulturen - 2. Utveckling och framåtskridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 Utveckling och framåtskridande
den öfversvallande fruktsamheten, den oändliga, spontana
variabiliteten och den oförstörbara förärfningsförmågan
hos allt lefvande.
Inom de nyare biologiska skolorna, särskildt bland
de s. k. vitalisterna, söker man att i denna riktning
komplettera utvecklingsläran. Till dessa nybildningar
inom evolutionismen hör också den af H. de Vries
uppställda mutationsteorien, som grundar sig på iakttagelsen,
att vissa arter stundom icke gifva upphof endast till
afkomma, som fullt liknar föräldrarna, utan dessutom
frambringar en afkomma, som är väsentligt olik föräldrarna
samt besitter förmågan att genom arf öfverflytta sina
nya egenskaper på sin afkomma — så att en ny art
uppstår genom ett språng, icke genom små variationer
och deras hopande steg för steg.
Äfven den ny-lamarckianska riktningen, som
tillskrifver ärftligheten af förvärfvade egenskaper en viktig
roll i utvecklingen, innebär ett starkare betonande af
lifsutvecklingens afhängighet af lifvets egna inre faktorer,
lifvets eget inre väsen.
Lifvets väsen är kvantitativt och kvalitativt
öfverflöd och spontaneitet. Ju mer lif, desto mer sådant
öfverflöd och spontaneitet. Ju högre lif, desto mer
öfvervikt åt kvalitetsöfverflödet och spontaneiteten, utan att
kvantitetsöfverflödet därför upphör. Att särskildt det
kvantitativa öfverflödet nödvändiggör utgallring, får ej
förleda oss att tro, att det nödvändigtvis är denna
utgallring ensamt eller i hufvudsak, som bestämmer det
lefvandes fortskridande förändring. Om förändring,
variabilitet, spontaneitet ej vore lifvets väsen, skulle
utgall-ringen eller det s. k. naturliga urvalet blott kunna ändra
de lefvandes antal eller utrota lifvet, men alls icke
föranleda en fortskridande egenskapsförändring, en utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
