Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Samhället, hushållningen och kulturen - 2. Utveckling och framåtskridande - 3. Människolifvets medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
MÄNNISKOLIFVETS MEDEL
I människans väsen finnes intet annat än naturens
eget väsen, som hos människan uppenbaras i ett nytt
stadium af stegrad tillvaro eller värklighet.
Det är en primitivitet att betrakta människan
såsom neddragen eller såsom liten, låg och maktlös,
därför att hon har sitt ursprung i det (naturen), som är
lägre än hon själf; och det är lika otympligt att
förakta eller hata naturen, därför att dess värld är en
tidigare och lägre värld vid sidan af människans värld.
Den mogna tanken går den rakt motsatta vägen. Det
måste vara en underbar natur, som mäktar förvandla
sig till en så underbar människovärld, själsvärld,
andevärld, värdevärld (Bölsche).
3.
Människolifvets medel.
Naturens och människans värld äro en värld och
dock tvänne olika värkligheter. Sammanhanget och
skillnaden äro lika betydelsefulla. Blott utvecklingsläran ger
oss här den rätta insikten.
Hvad människan finner hos sig själf och icke i
naturen är ej ett nytt väsen, utan en högre utveckling
af naturliga krafter. Det är människans uppgift, hennes
värde, att drifva denna utveckling vidare. Därför är det
för henne en lika svår försyndelse att förneka skillnaden
mellan människa och natur som att förneka sambandet
mellan dem.
Steffen, VI.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
