Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kampen för välståndet - 1. Armodet och den lindrigare fattigdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN FÖR VÄLSTÅNDET
114
följd däraf mindre själsliga utvecklingsmöjligheter, än
fallet skulle varit, om ej fattigdomen stått fadder vid
hans vagga eller bestämt hans uppfostran och ställning
i samhället.
Bättre uppfostran och bättre start i förvärfslifvet
skulle ha gjort hans medvärkan i det ekonomiska och
kulturella samhällslifvet vida fördelaktigare icke blott för
honom själf, utan äfven för samhället som ett helt. De
i lindrig fattigdom lefvande äro de relativt
underuppfostrade och underutvecklade medborgarna — de med
materiell och andlig utrustning för medborgareskapet
styfmoderligt utrustade medborgarna.
De mer eller mindre talrika fall, då fattiga ynglingar
utan fackbildning eller allmänbildning arbetat sig fram
till rikedom, få icke göra oss blinda för den här
föreliggande massföreteelsen, som består däri, att stora
delar af de ekonomiska och kulturella anlagen inom ett
folk förbli svagt utvecklade eller nästan outvecklade, i
följd af brist på tillräckliga uppfostringsmedel och
arbetsmedel och lifsmöjligheter.
Ej heller få vi neka att i den lindrigare
fattigdomen se ett ekonomiskt och kulturellt problem, därför
att de blott lindrigt fattiga stundom lefva ett i fysiskt
afseende tämligen sundt samt ett belåtet lif. Deras lif
är dock ett lif utan tillräcklig väckelse och lyftning, ofta
ett fysiskt nedtyngande och genom sin enformighet och
mekaniska bundenhet själsdödande arbetslif, i hvilket
saknas tillräcklig fritid för själfutveckling eller saknas
den omgifning och påvärkan från naturen, konsten och
medmänniskorna, hvarigenom den från arbetet fria tiden
skulle kunna bli fruktbärande för själsutvecklingen.
Blott vi rätt använda vår kropps och vår själs ögon,
kunna vi aldrig undgå att upptäcka armodet där det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
