Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kampen för välståndet - 3. Socialismen och socialdemokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN FÖR VÄLSTÅNDET
128
Om vi nu, för att kunna rätt förstå socialdemokratien,
först fråga hvad socialismen är, finna vi en stor
mångfald, delvis mycket motsägelsefulla svar i den
vetenskapliga och populära litteraturen och i det dagliga lifvets
språkbruk. Jag skall här alls icke inlåta mig på dessa
meningsskiljaktigheter, utan i stället söka angifva, hvilket
intryck af socialismens väsen jag själf erhållit genom
mer än tvänne årtiondens erfarenheter, studier och
eftertanke.
En nödvändig, men ofta förbisedd förutsättning för
en riktig uppfattning af socialismens väsen, är det klara
urskiljandet mellan medel och mål i människolifvet.
Socialismen utgår från fundamentalsatsen, att det gifves
vissa nödvändiga yttre, materiella och sociala betingelser
för människans lif samt att dessa hennes lifsvillkor
ingalunda äro detsamma som hennes lifs egentliga mening
och ändamål.
Människan måste kunna tillfredsställa sina behofver
af föda, kläder, bostad o. s. v. och måste därför bedrifva
en viss hushållningsvärksamhet. Denna kan icke nå någon
högre fulländning utan ett samhällslif med en mycket
invecklad rättsordning och organisation. Dessutom är
samhället äfven på många andra sätt ett nödvändigt
villkor för att människans lif skall kunna få de högre
kännetecken, som skilja människolifvet från djurlifvet och
naturlifvet öfver hufvud.
Hushållning och samhällsordning äro de tvänne
oumbärliga betingelserna för det sanna människolifvet.
Däremot kunna vi intet ögonblick betrakta
hushållningsvärksamheten och samhällsordningen såsom
människolifvets egentliga ändamål. De äro ej själfändamål, utan
blott medel för människans andliga kultur, hennes själsliga
kraftstegring och förädling. Människolifvet kan icke ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
