Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kampen för välståndet - 4. Välståndspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
VÄLSTÅNDSPOLITIKEN
mot de klassbundna, reaktionära, lifsfientliga
välstånds-och kulturidealer, som de härskande klassernas sociala,
religiösa och etiska ideologer, särskildt prästerna och de
dogmatiserande filosoferna, nästan alltid äro redo att
skjuta fram i förgrunden, så snart det är fråga om att
kritisera den modärna tekniska, ekonomiska och politiska
civilisationen och dess ställning till kulturen.
Vår modärna civilisation är helt visst till största
delen ännu blott råmaterialet till ett nytt system af
yttre medel för stegrad allmän kultur. Den är dock
ett sådant råmaterial; och dess rätta bearbetning och
handhafvande lofvar mänskligheten obestridligt ett tryggare
och allmännare välstånd, en solidare materiell grund för ett
starkt kulturlif, än någon tidigare världsperiod uppvisat.
Det framhålles ofta, att vår mekaniska teknik gör
människans själslif mekaniskt, att vår hetsjakt efter
fördelaktigare ekonomiska lefnadsvillkor gör oss materialistiska
samt att vår sträfvan att demokratisera samhällslifvet
sänker dettas kvalitetsnivå. Delvis är detta sannt och
delvis är raka motsatsen sann. Blott den groft okunnige
och fördomsfulle kan förneka, att vi redan ha den unga
och omogna modärna civilisationstypen att tacka för
stora framsteg mot en högre allmän kulturtyp, samt att
det uppenbarligen ligger i vår makt att mer och mer
tränga tillbaka de kulturskadliga värkningarna.
Denna makt skola vi äga, då vi inom öfverklassen
så väl som underklassen värkligen börja vilja allas vår
själsliga uppodling och lyftning i främsta rummet.
Dess värre fortsätta vi till största delen enligt den gamla
barbariska principen, som gör kulturens medel till
själfändamål. Våra besittande och ledande klasser förnedra
allt för ofta den nya arbetstekniken till ett nytt
arbetare-utsugningsmedel och den nya produktionsutvecklingen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
