Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvandlas efter ofantligt långa tidsperioder till ett
svartbrunt ämne, brunkol. De talrika öfvergångar
mellan brunkol och stenkol, hvilka träffas i naturen,
utvisa otvetydigt, att det förra genom en under långa
tider fortsatt förmultningsprocess kan omvandlas till
stenkol. Stenkolen sjelfva kunna emellertid
ytterligare genom fortsatt förlust af syre och väte
förvandlas till det ämne, som kallas antracit.[1] Växter,
så väl som torf, brunkol och stenkol bestå således
alla af kol, väte och syre, och följande sammanställning
torde gifva ett ungefärligt begrepp om dessa
beståndsdelars inbördes proportioner.
Ved Torf Brunkol Stenkol Antracit
Kol 49,1 60 67 82,2 94
Väte 6,3 6 5 5,5 2
Syre 44,6 34 28 12,3 4
Man ser häraf, huru genom en allt längre framskriden
förmultningsprocess materialets relativa kolhalt
ökas och syret aflägsnas. Detta kan emellertid icke
ske annat än genom samtidig förlust af kol. Huru
stor denna förlust är, kan bedömas af följande:
Ved förlorar för att bilda stenkol För att bilda antracit
Kol ........................ 31,0 ....................... 34,6
Väte ....................... 5,1 ....................... 6,0
Syre ....................... 41,9 ....................... 44,0
78 84,6
100 vigtsdelar ved kunna följaktligen lemna blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
