Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess stupning. Kommer borren att genomskära ett
snedt liggande lager, måste detta synas ega större
mäktighet än det i sjelfva verket har.
En följd af kollagrens böjning eller veckning är
uppkomsten af sprickor eller remnor, hvilka mer
eller mindre vinkelrätt afskära lagren. Oftast
inträffar, att, sedan en spricka bildat sig, en del af
den ursprungligen sammanhängande bergmassan
sjunker mer eller mindre djupt ned. Sådana fenomen äro
mycket vanliga och kallas förkastningar. De äro högst
obehagliga företeelser för grufbrytaren, som helt
plötsligt finner ett rikt lager tvärt sluta mot en
bergmassa, hvilken icke innehåller något kol. Oftast träffas
fortsättningen af lagret på ett större eller mindre
djup. Ett vackert exempel på dylika förkastningar
erbjuda Newcastle-grufvorna. Det södra kolfältet är
genom en bred remna (på sina ställen ända till 600
fot bred och fyld med sandsten) skiljd från det norra,
och detta senare har sjunkit så djupt, att
kolflötsernas fortsättning der anträffas först 600—1000 fot
djupare ned.
Sådan är i korthet förklaringen öfver de
stenkolsförande bäddarnas uppkomst och
lagringsförhållanden.
Den vegetation, som täckte jorden under
kol-tiden, var i högsta grad olik den vi nu ega, Inga
träd eller örter med stora eller lysande blommor
prydde landet, inga foglar störde tystnaden, och i de
sanka trakterna vältrade sig afskyvärda amfibier eller
grodartade djur af ansenlig storlek.
Stenkolstidens flora är genom talrika
undersökningar ganska väl bekant. Brogniart bröt banan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
