Svenska Turistföreningens årsskrift / 1886 / Några vinkar för turister i Lule lappmark af Fredr. Svenonius (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Några vinkar för turister i Lule lappmark.

Hufvudturen till Kvikkjokk är bekant genom H. Hofbergs »Illustreradt Sverige, II. Dalarne och Norrland» [1]. Med ångbåt och gästgifvareskjuts via Luleå till Jokkmokk; derifrån med båtskjuts till Kvikkjokk. Ehuru på den sistnämda sträckan inga egentliga gästgifverier finnas, möta aldrig svårigheter för fortskaffningen; roddlega är bestämd af länsstyrelsen. För resor inom Norrbotten är det lämpligt att på landskansliet i Luleå söka erhålla den tryckta »Förteckningen öfver skjutsanstalter m. m.». Det är i allmänhet stor uträkning uti att 2 à 3 personer resa tillsammans på sträckor, der båtskjuts användes.

Biturer.

A) Under uppresan från Jokkmokk;

a) till Njommelsaska (Harsprånget) 3 dagar fram och åter (se »Norrland» sid. 135);

b) till Ädna-Muorki-kortje (Stora Sjöfallet) 90 km från Njommelsaska, med hvilket det täflar i storartad prakt. Resan kan göras på 4-5 dagar i sammanhang med den förra. I Porjus erhålles upplysning, huruvida båt finnes vid Lule-luspen (sjöändan). Ingen taxa gäller naturligtvis för denna trakt, men mot en dagpenning af 3, allra högst 3 1/2 kronor samt 1 kr. i båtlega böra utan svårighet två roddare kunna erhållas. Matsäck medtages från Jokkmokk;

c) till Peuraur. Har man någorlunda god tid, kan man från Njavvi eller Årrenjarka göra en afstickare till denna på 10-12 km:s afstånd från stråkvägen belägna sjö. Två torftiga nybyggen finnas. Märkvärdigheter: det synnerligt täcka deltat vid sjöns nordvestra ända --

1:8

bör ses från fjellet å sjöns södra sida -- samt, för den som har mera vetenskapliga intressen, skiffrarne vid foten af nyssnämda fjell, hvilka äro jemförelsevis rika på, visserligen bristfälliga, men för hela fjellområdets geologi vigtiga försteningar, först uppdagade 1883;

d) till Sarjek, som visserligen numera ej gäller som vårt lands högsta fjell, men ändå kan räknas för en värdig representant för våra vildaste och jökelrikaste fjelltrakter. Ganska besvärlig tur. Måhända lämpligast från Tjåmotis förbi Snavva och Aktsik samt antingen vandring uppför Rapa-dalen, eller först till Situojaur, vid hvars södra ända båtegande lappar bo. Synnerligt lämpliga lotsar torde kunna erhållas vid Tjåmotis eller i Aktsik (den berömde skidlöparen och i fjelltrakterna kunnige nybyggarelappen Per Olof Ländta). -- Turen kan äfven göras från Kvikkjokk, men så att man tar lots till Aktsik och der gör ombyte.

B) Från Kvikkjokk. Utom för de vanliga utflygterna till Wallispiken ocli Snjärak, från hvilka, de verldsberömda Utsigterna erhållas öfver å ena sidan Saggats delta å andra det ståtliga fjell-landet i nordost, norr och vester, är det i allmänhet icke så lätt att här erhålla lotsar och bärare för längre turer. Man gör derför klokt i att antingen under uppresan engagera sådana eller genom föregående brefvexling med Hr Jonas Manberg förvissa sig om och till hvad pris erforderligt folk kan fås på stället.

Det torde kunna bekräftas af alla, som längre tider rest i fjellen, att man icke kan få mera angenäm och lämplig fotbeklädnad än den lappska. Sådana »bandskor» kunna alltid få köpas i Qvikkjokk eller på uppresan. Till förvaring af kläder och proviant rekommenderas s. k. näfverkontar, hvilka torde kunna erhållas i Luleå. En

1:9

dylik kont, som kostar ett par kronor, rymmer lika mycket som en större kappsäck, men är mänga gånger lättare. Ehuru de äro både starka och täta, är det dock lämpligt att på fjellresor medföra en lätt pressenning af oljadt tyg för att under regniga nätter betäcka bagaget. Lämplig dagpenning till bärarne -- äfven den som engageras som lots bör bära lika mycket som de andra och plägar sällan hafva större dagpenning -- är 2,50 till 3 kr., beroende på omständigheterna. Man bör på förhand aftala härom och bestämma olika dagpenning för hvilodagar, normala arbetsdagar och »svåra dagar». Man får naturligtvis vid packningen taga i beräkning, att bärarne också måste bära sin egen matsäck. Vid en längre tur är det derför alltid bättre, om man kan förhyra renar eller hästar till »klöfjning», om man än dervid nödgas vidtaga åtgärder mot rymningsförsök under nätterna. -- Beträffande kartor lära inom ett fåtal år ekonomiska kartverkets förträffliga rektangelblad vara att vänta i bokhandeln. Såsom den förnämsta hittills utgifna torde man få räkna Selanders karta (skala l : 500,000), ehuru den saknar terrängbeteckning och lider brist på namn. Men denna är öfver hela Sverige, följaktligen dyr. Den gamla Petterssonska kartan (l : 1,000,000) är ännu den enda länskartan, men lemnar åtskilligt öfrigt att önska. Genom att hänvända sig till generalstabens topografiska afdelning i Stockholm eller ekonomiska kartverkets kontor i Luleå kan inan vanligen för vigtigare resor erhålla fotografiska kopior eller kalker öfver vissa områden. -- Vid en resa i dessa trakter kan man hafva ofantligt stor nytta af en fotografi-apparat. Om man använder torra plåtar samt uppskjuter framkallningen till hemkomsten,

1:10

då plåtarne för vidare behandling öfverlemnas till en fotograf, är konsten inlärd på ett par timmar.

I öfrigt vill jag blott tillägga: att sprit-och fotogenkök äro onödiga och opraktiska; att myggflor ofta äro till förargelse och hindra den fria utsigten; att beckolja eller näfverolja skyddar mot myggen en stund, men måste oupphörligen förnyas, om dessa plågoandar äro mycket intensiva; att myggen somliga somrar ej alls äro svåra hvadan fruktan för dem ej bör afskräcka någon att besöka Lappland; samt slutligen att -- vresigt lynne, högdragenhet och alla andra stötestenar för ens medmenniskor böra lemnas hemma, eller, om man det ej kan, stanne man hemma, sjelf! Dessutom, då lappar träffas, må man ej betrakta dem såsom något slags djupt under oss stående halfmenniskor! Se dem ej med den okunnige främlingens nyfikna ögon; lef med dem, och Ni skall snart finna, att lappen i afseende på intelligens och goda naturliga egenskaper är svensken jemnbördig!

a) till Sulitälma och Norge (se »Norrland» sid. 141 och 144);

b) till Luottoh-jöklarne, de lättast åtkomliga glacierer inom länet, ungefär 30 km nord-nordvest från Kvikkjokk. Genaste vägen är öfver Wallifjellet och det för sin rikedom på jernmalm beryktade Ruotivare. Vid nedstigandet från fjellet mot Njåtsodalen fås der en verkligen utomordentligt storartad utsigt mot de väldiga ismassorna. Lämplig lägerplats med bränsle finnes ej närmare iskanten än 6-7 km;

c) till Vastin- och Virijaur. Under tiden för lapparnes vistelse här -- vanligen juli månad -- är ett besök ej synnerligt svårt att utföra och särdeles

1:11

intressant för den, som vill lära känna typiskt lapp-lif och typiska lappar. Naturen är härlig. Bränsle finnes.

Utrustning. För resan till Kvikkjokk behöfves ingen särskild utrustning -- endast penningar. För den, som ämnar göra utflygter i fjälltrakterna ofvanom Kvikkjokk, vill jag särskildt påpeka behofvet af tält, matsäck och lämpliga skodon. Mycket praktiska äro geolog. byråns »Spetsbergs-tält» (vigt med tältstänger 9 kg}. En fjellresande torde ej behöfva annan matsäck än: bröd, smör, kaffe eller te, socker och corned beef; ärtkorf och »cibils» har jag äfven funnit mycket ändamålsenliga.

Fredr. Svenonius.