| 2:3 |
Vid denna sammankomst utsågs Styrelse, Ordförande och vice Ordförande. Vidare upplästes kassarevisorernas berättelse. Derefter höll Statsgeologen Fil. D:r Fr. Svenonius ett föredrag om Sveriges jöklar samt visade i sammanhang dermed medels skioptikon ett större antal fotografier som han tagit under sina senaste resor i Norrbottens fjelltrakter.
Föredraganden påpekade att litteraturen rörande de svenska jökeltrakterna är ytterst bristfällig; ej blott de bästa och nyaste utländska special-arbeten rörande jöklarne förbise vanligen Sverige i detta vigtiga hänseende, utan även svenska författare hafva tills på sista tiden gjort sig skyldiga till samma fel. Orsaken till denna okunnighet är dels våra jökeltrakters svåråtkomlighet, dels måhända ock den hos svenska resenärer väl stora benägenheten att behålla sina iakttagelser för sig ensamma, ett förhållande som utan tvifvel har en väsentlig grund däruti, att vi hittills saknat en tidskrift, som ej ställer anspråk om egentlig vetenskaplighet på de införda notiserna.
| 2:4 |
Om man frånser ett par ytterst obetydliga jöklar i Jämtlands län, så är det endast i Norrbottens lappmarker, som dessa väldiga s. k. eviga isar finnas. Vårt lands vildaste och mest storartadt sköna trakter sammanfalla med våra jökelområden. De förnämsta och största af dessa träffas inom Sulitälma-massivet, Alkavare-Sarjekmassivet samt Kebnekaisse-massivet [1]. Exempelvis nämnas Sala-jekna och Ålmajalos-jekna, Luottoh, Ålkas-, Täläma, Skuorki samt flera stora ej namngifna jöklar på Sarjek eller Matukedjan, Akkavare, Kallaktjåkko, Kalamvare, Själma, Kebnekaisse o. s. v.
En och annan jökel i Lappland fyller icke, såsom vanligen är fallet, ett väldigt »tråg» eller en af höga kammar omkransad fjälldal, utan betäcker som en oerhörd iskaka själfva fjällplatåerna. De kunna kallas kalottjöklar. De svenska jöklarne äro i allmänhet därutinnan olika de sydeuropeiska, att de icke bilda så långa »istungor», men de äro i regeln så mycket bredare. Sammanlagda arealen af vårt ishöljda område uppskattas till c:a 400 km2 (för jämförelsens skuld nämnes, att sjön Hjälmarens yta är 480 km2). Af andra jökelländer uppgifves Schweiz och Norge hafva hvartdera ungefär 3,000 (något större än halfva Venern), Island minst 15-18,000 (= Ládoga) och Tyrolen 575 km2. Uppgifterna äro dock något olika hos olika författare. Hvad storleken angår så tåla våra jöklar godt jämförelse med normala utländska; sålunda är Skuorkijökeln vid Kapaäduo och Kårsojökeln invid Torneträsk c:a 6 km, Sarjeks, Sulitälmas, Ålkas’ m. fl. ännu större. Antalet af våra jöklar kan anslås till omkring 10O. Den bland
| 2:5 |
Jökel- (eller is-) kornet -- jöklarnes »nervus rerum» -- visar sig ofta synnerligt vackert utbildadt, sålunda i storlek som hönsägg och rundadt vid Salajekna. -- I alla delar af vårt land finnas s. k. jättekast eller stora stenar midt ute på broslätter el. d.; folksägnen säger att de äro slungade af jättar. Det är så ock, men jätten har ej slungat dem, utan burit dem på ryggen, och den jätten är jökeln. Men ej endast på ytan utvecklar han jättekraft. Vida större är verkan under dess massa, näml. lösgnagandet eller söndermalandet af en massa fint bergartspulver, som gör att jökelälfvarnes vatten ofta liknar en tunn lervälling. Hvilken betydelse detta har, inses däraf, att t. ex. en enda vanlig jökelbäck i Lappland enligt direkt beräkning dagligen framforslar omkring 8 tons (eller 25 svenska skeppund). Huruvida våra jöklar äro stadda i tillväxt eller aftagande, kan ännu ej med säkerhet sägas; därför är det af vikt, att alla jökelländer rikta sin uppmärksamhet häråt. Det är ej alldeles otroligt, att de växa. I detta hänseende kunna turister, som komma att besöka jöklarne, vidtaga åtgärder, som snart skulle lämna ett godt material till frågans besvarande
| 2:6 |
Till sammankomsten hade anordnats en mindre utställning af turisteffekter.
[1] Ordet massiv tages här i samma betydelse som i Schweiz.
